Here we go again. Eller snarare "there I go again" Jag förstår inte hur jag är funtad. Varför ska jag alltid lyckas finna de mest konstiga mansfolk som går att få tag på?! Ena värre än den andra. Ni ser, här börjar klagandet komma. Look at me jag har killproblem. Usch så ovanligt. Nej jag har inga problem. Vill jag komma i kontakt med problem som har med det motsatta könet att göra, då springer jag in på Pebbles blogg (ni hittar denna under min flik Inspiration) gå gärna in där och läs om hennes underbara upplevelse med en flåsande blottare en ljummen majnatt i Västerås. Jag förstår inte hela grejen bara. Jag är lycklig som singel, sen i november förra året. Det är första gången jag är solo sen 2003. Jag bor helt solo. Lever helt solo. Jag älskar läget. Är inte alls ute efter att hitta någon. Letar inte ens. Självklart när man är inställd på det. Ja då dyker alla upp från överallt och ingenstans. Vet inte hur många gånger jag frågat mig detta den senaste månaden men: Varför så många på en gång? Varför just nu? Jag är en obotlig romantiker. Tror på att den där eviga kärleken finns. Något måste man väl tro på.
Nog för att jag tror på mig själv men det blir tråkigt i längden.
Sumering: Sverige sög i hockey. Kanada är sanslösa. Jag ska trassla ut någonting som fastnat i huvudet på mig de senaste två dagarna. Lite mystik, lite spänning och en sjujävla utmaning. Exciting Exciting. Måste bara kasta in också att jag har stora funderingar på att gå och besöka stadens kyrka. Finna lite ro och samla styrka kanske? Ensam är stark men jag är inte ensam. Så jag får leta lite styrka där. I`ll keep you all updated. Hold out for that real love. Den finns därute.
One day. Someday. But not this day.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar