Dunno

Saken är den att. Jag vet inte hur jag ska bete mig gentemot dig. Ibland är det lättare att vara sur och förbannad. Dessa känslor har alltid legat närmast. När någonting har haft med dig att göra. Är jag snäll och ödmjuk. Då får jag ingen respons. Precis som att du inte tror på mig. Att du inte kan ta till dig det. Är jag däremot grinig. Då vet du exakt. Hur. När. Var. Varför. Även fast jag gör dig fruktansvärt illa. Så går du på den vägen. Möter mig halvvägs. Det jag innerligt vill nu. Är att vi ska mötas igen. I mitten. Fast på den vägen som leder oss rätt. Den vägen vi borde stått kvar på från början. Damn alla dessa villospår. Nåväl. Inget ont utan att det kommer något gott ur det. Allting har en mening. Den enkla vägen är inte alltid den rätta. Lite får man kämpa med. Även mot. Still going strong. Right?!