När huvudet snurrar. Trots att allt står still.
När hjärtat sviker. Det tankarna vill.
Då finns det inte mycket att göra. Ingenting att förstå.
Det enda man borde göra. Är att vända om och gå.
Det är inte alls bra när tankarna inte kommer överens med hjärtat.
Det har hänt så otroligt mycket sen senaste inlägget. Därav att det finns många oskrivna dagar. Jag vet inte ens vart jag ska börja. Om jag väl startar så kommer det bli ett mil-långt inlägg. Det orkar jag fan inte skriva. Dessutom så skulle JAG inte orka läsa ett sjukt långt inlägg. Så det får bli en kvick update.
Först ut är: Melodifestivalen. Jag förstår inte hur Anna kunde vinna. Fine hon har talang. Men det är inte schlager för fem öre. Tyvärr så kändes nästan hela finalen som idol mer eller mindre. Vad hände med alla glada klämkäcka låtar. A la gay-style? Många refererar schlager med detta. Inte jag dock. Hur som haver. Jag ville att NEO skulle vinna. Men han klarade sig inte ens till finalen. Fan svenska folket. Kom igen nu! Mina favoriter i finalen var i alla fall Ola och Salem al Fakir. Men men smaken är som baken. Det enda bidrag som var relativt schlager. Det var Pernilla Wahlgren. Jag är faschinerad över hur tiden har gått men hon är fortfarande lika ung och fräsch. More power to ya.
Utöver det så har jag haft flera olika möten. Jobbat en hel del. Marcus pappa har fyllt år. Och så vidare.
Nu får det vara nog med skrivandet. Tills vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar