Tankeverksamhet!

Ibland känns det som att tiden stannar. Om även bara för en sekund.

Varför lämnade man tryggheten och det som var bra? Har vi bara rusat iväg utan att se oss för?
Sökt efter spänning och inte tänkt på konsekvenserna?
Och hur sjutton har man tagit sig igenom det som har varit dåligt, hemskt och olidligt?

Hur kan man känna sig så gammal när livet nästan precis har börjat?
Är det våra egna val, eller är det människorna runt omkring, som formar oss?

När betraktas man som stark?
När man kan vara oberoende och stå på egna ben?
När man slår tillbaka mot allt det onda som har kommit i ens väg?
När man tar sig igenom den skit som livet kastat på en?
När man inte tar åt sig? När man inte kan såras? När man inte längre bryr sig?

Är allting förutbestämt eller har vi själva kontrollen?

Är du en överlevare eller är du en krigare?

Ta kontroll över ditt liv och forma det som du vill.
Se till att bli lycklig på ditt eget sätt. Men såra inte andra.
(Om de inte förtjänar det, för vissa människor behöver faktiskt sättas på plats)

Tro på dig själv.

Det är när det stormar, rötterna växer sig starkare.