Love Story

Gimmie gimmie gimme. Jag vill ha en kick ass love story. Hur underbart skulle inte det vara. Tänk er själva. Ni som är kärleksfanatiker. Vem vill inte ha en egen Twilight upplevelse. Yes ni läste rätt. I love denna film. Den är ruggigt bra. Eller. The Notebook kanske. Lite mera trolig. Men tråkigt as usual så är det bara en film. Inte konstigt om man vill bli skådespelerska. Livet skulle aldrig vara tråkigt. Nya filmer. Nya roller. Tragiska. Roliga. Spännande. Vissa är inte gjorda för det och gör bara ett par filmer. Resten lever för sina roller/filmer. Blir enorma. Legender. Jag hade nog älskat det. Garanterat fallit för varenda manliga motspelare. I dagsläget så finns det en person jag vill ha. Ha honom tillbaka. Min egen love story. Men ingen kick ass. Bara en vanlig relation. Medgångar. Motgångar. Även ett långt innehållsrikt förflutet. It`s the real life. Några säger: Släpp det förflutna. En del säger: Lär av dina misstag. Resten säger: Kämpa för det du tror på. Mycket inspirerande när man själv är kluven. Splittrad som en slicead ananas. Eller varför inte en spegel. Så kan vi slänga in 7 års olycka också. Pricken över i:et. Grädden på moset och så vidare. Finns en annan. En person jag fallit för. Stupat rakt ner framför. Tycker inte alls det är skumt att folk blir så förändrade. Ni vet så sjukligt annorlunda när de har blivit tokkära. Anledningen är mycket enkelt. Han/Hon slår i huvudet så jävla hårt på vägen nedåt. Sen blir man aldrig sig själv igen. Även om man lever skitlycklig resten av sitt liv. Eller om det går käpprätt åt helvete. Hur som helst så är du en erfarenhet rikare. Nej erfarenheter är inte de situationer vi hamnar i. Erfarenhet är vad vi får när vi hanterar dessa situationer. Jag vill ha en odödlig kärlek som varar i all evighet. En kärlek så stark att den aldrig, aldrig kan splittras. Ta mig till filmernas värld. Bara för ett tag om inte annat. Det skulle vi alla behöva någon gång. Då och då.
Jag älskar dig i0h.

Stop it.

This sucks. You suck. Jag är bara förvirrad. Tänker inte ens ta mig själv på allvar nu. Jag vill men jag vill inte. Jag kan men jag kan inte. Jag tänker men jag tänker inte. Den som inte säger nånting. Har ingenting sagt. Silence speaks louder than words. Nä fyfan. Trött på han / hon / den / det. Nåja även den perfekta har sina dåliga dagar. Detta är inte så illa egentligen. Kunde varit mycket mycket värre. Men fan vad det är störande om inte annat. Laga lite mat. Sätta på en film. Sen kila iväg och hämta mina grejer jag beställt. Åhh bl.a mina efterlängtade underbara rosa/svarta DC shoes. Yes I`m bragging now. För att jag kan. Bästa skorna ever. Skateskor is tha shiet. Den som säger annat. Ljuger. Kunde inte bry mig mer. Kunde inte bry mig mindre. Idag är jag likgiltig samtidigt som jag saknar dig.
Ordning är till för idioter. Ett geni som jag behärskar även total kaos.

Happy Birthday

Så går man in i kapitel 24 i livet. Grattis till moi. Även grattis till min älskade Tommy. Som har entered kapitel 25 nu. Minns första gången vi träffades. Kalle på Spången. 18 juni 2003. Du drack alltid kaffe lattè. Jag frågade när du fyllde år och jag trodde du skämtade. Att du drev med mig när du sa 26:e maj. Du var tvungen att ta upp ditt leg för att bevisa det. Det är ett av de lustigaste ögonblicken i mitt liv. Några månader senare fick du ditt körkort och var så stolt. Du skulle använda det som legitimation hädan efter. Namnteckningen som inte ens är din egen. Den skulle vara snygg och prydlig. Galning. Det var väldigt mysigt den dagen. En av de bästa. Vi gick till Vasaparken. Åsa var också med till och från. Du satt på din skateboard. Inte under trädet. För tänk om någon fågeljävel skulle skita på dina dreads. Hemska tanke. Vi byggde små gräshögar som vi eldade på. Jag började frysa. Hade ingen tjocktröja med mig. Så vi gick och köpte en. En som du valde ut. Assnygg. Sen vandrade vi tillbaka och satt där ett tag till. När regnet kom började vi röra oss hemåt .Jag skulle sova hos Åsa. Du bodde på Pettersberg. Du höll mig i handen hela vägen. Den dagen glömmer jag aldrig. Det var underbart att få träffa dig nu igen. Jag tror på oss innerst inne. Jag saknar dig. Känns sjukt konstigt. Första födelsedagen som vi firar separat sedan 2004. Eller ja DIN födelsedag. Mycket viktigt right? Men det finns en mening med allting och jag tror att vi löser detta. En dag. Läk du dina sår. Så finns jag här sen. Vad är oddsen egentligen att man fyller år på samma dag? Det händer nog inte alltför ofta. Vi har tagit oss igenom värre saker än detta. Som sagt. En dag. Men denna gången blir det rätt. Enkelt. Med facit i hand.
Buildings burn. People die. But true love lasts forever. You`ll see.

Baby

Maybe. Dessa nätter med full tanke-verksamhet. Love it. Skönt att rensa skallen innan en ny dag gryr. Ikväll har jag en sån stark längtan till att skaffa barn. Aldrig velat haft det. Aldrig. Men något har förändrats. 2008-2009 verkar vara make babies år i allra högsta grad. Alla blir gravida känns det som. Icke jag. Försöker inte ens. Kan vara bra att ha något slags förhållande först. Jag och en vän tog ett varsitt test. Hennes var plus. Mitt minus. Ganska lustigt tycker jag. Kunde lika gärna varit tvärtom. Hade varit på gott och ont. Innerst inne är jag nog glad över att jag slapp. Men samtidigt så känns det lite tråkigt. Hade varit nice. Men vem vet vart livet tar en. Lillasyster sprang om både storebror och storasyster. Då talar vi om hela kitet. Linda är nu gift och har barn. Hennes Elva är den sötaste tjejen på denna jord. Därför längtar jag. Någonstans är det nog underbart kan jag tänka mig. Namn har jag också bestämt. Två kickass names. Speciella. Precis som mina barn skulle bli. Men jag är väldigt kräsen. Fadern måste vara lika bra som jag. Om denne ens existerar. Thanx Ferna för detta citatet. Lika bra att skriva att det kommer från dig. Åker väl på storstryk annars. Right?
Det är inte lätt att vara ödmjuk när man vet att man är bäst.

Wrong turn.

Då var man hemma igen efter sex dagar i Västerås. Följt av en helvetes natt. Underbara vägkskyltar som gör att man hamnar långt åt helvete fel. Trots en GPS. Denna som alltid har fungerat som en superbra vägvisare tidigare resor. Gjorde att vi hamnade på Köpmangatan i Delsbo. Inte i Hudiksvall. Vi lämnade Västerås 22.30. Torsdagskvällen. När vi passerade två "Näsviken" skyltar och även en "Norrbo" skylt. Undrade jag vad som var fel. Men inte mer med det. Inte ens när vi åkte förbi "Ljusdal" skyltar. Vände vi om. Nej när vi var framme i Delsbo. Då förstod till och med Daniel att vi inte var på rätt Köpmangata. Fyra timmar efter starten. Daniel skyller på mig. Jag skyller på GPSen. Det slutade i alla fall med att vi inatt körde förbi min storasysters hem. Ute i ingenstans. Norrbo. Men då visste jag att vi var på rätt väg. Vi skulle komma hem. Väl hemma var det dags att ta sig in fort som fan. Katterna. Mina stackars små djur som hade suttit/legat i transportburarna. Fyra timmar. Men underbara som dem är så var det inga problem. Slängde snabbt upp kattlådorna, i med kattsand. Även fram med mat. Nu springer dem omkring och fräser åt varandra. WTF?! Levt ihop i fem år snart. Så börjar dem med dessa dumheter. Tokigt. Men förövrigt så är det riktigt jävla nice att vara hemma igen. Packat upp. Handlat och så vidare. Blir mobbad av Daniel. Jag är efterbliven och det var mitt fel att vi hamnade åt helvete inatt. Så det kommer jag få höra livet ut. Thanx. Men du är underbar som körde upp mig. Blev en spännande resa. Verkligen. Världens sommarväder här uppe. Jag är lycklig. As usual. Börjar bli standard på det nu. Fick ju träffa Tommy. Har saknat honom så sjukt mycket. Det var nästan ett år sen vi sågs sist. Då jag flyttade från honom i Nyköping. Vad som händer nu. Får vi se. Önska kan man alltid. Brukar gå som man vill. Om man har rätt inställning och en suverän framåtanda. Sen om det tar en månad elller tio år. Spelar ingen roll. I slutändan är det endast resultatet som räknas. Tack för en underbar dag. Jag behövde verkligen den. You are and always will be. Simply The Best.
In the end of your life. You`ll see that the journey is the destination.

Road trip. Snabb trip.

Får bli ett kort inlägg idag. Ett lite mera "dagboksinlägg" Sorry Matte. Har inget djup ingående att skriva om. Kort och gott. Det bar av till Västerås igår. Alltid lika skönt att komma ner snabbt. 32 mil på 2 timmar och 20 min. Awesome. Plattan i mattan. Väl framme hos Hanna blev det att springa till Ica och köpa crunchy och mjölk. Mycket viktigt. Det är den bästa frukosten man kan äta. Ja Mattias jag ber om ursäkt för att jag förrådde dig. Men jag ska köpa vaniljyogurt också. Dont`t worry. Maria fixar. Always. Haha och ja jag kommer äta det när vi dricker. För att jag kan. Vi fixar något annat att äta också tycker jag. Måndag idag då. Får se om jag hinner eller har möjlighet att träffa Sonny. Sen ska jag väl trycka in Ferna och Jonas kanske. Carola blir det också. Med Tommy. Men inte förrän på onsdag innan hemfärd igen. Hämta hennes kattlåda. Hanna ska låna våran älskade Stewie. Tiger och Sumpen åker med moi upp. Dessa två lämnar jag aldrig ifrån mig. För er är dem bara katter. För mig är dem håriga barn som går på alla fyra och inte kan tala rent. Love them. Oh well. Time att go and ta en dusch. Sen börja inta Västerås. Nog för att det är jävligt kul och smidigt att ta sig ner hit så kan jag inte påstå att jag gillar denna staden. Bara mina nära och kära. Icke omöjligt att jag blir kvar några veckor här i sommar. Tar med mig katterna och bor i våran lägenhet i Surahammar. Kanske hinner umgås lite med min far också om han är ledig. Sen blir det säkert ner till Karlskrona med honom. Även lillasyster och hennes familj. Måste hälsa på mor och bror min. Samla hela familjen. Det var bra länge sen. En önskan jag och bror har är att fira en sista julafton ute på Tidö Lindö. Innan vi säljer huset. Så det ska vi två organisera. Excellent. Denna sommaren ska jag göra så mycket jag vill och kan. Underbart.
Love the life you live. Live the life you love.

Thoughts

Nu ska vi se om jag lyckas dra in ett relativt vettigt inlägg. Tvivlar på det this moment in time. Händer inte något speciellt. Väntar på att resa till Västerås imorgon. Ska bli skitkul verkligen. Men det blir en förkortad resa. Det är Kristi himmelfärds dag eller vad fan det heter. Varför firar man en sådan helgdag. I really don`t get it. Ta hand om de som lever och hylla dem istället. Att vi firar påsk och julafton okej det kan jag väl godta och tycka är speciellt. Mysigt med julen och familjen. Love denna maten. Mammas julbord ofcourse. Påsken är enbart till för att äta godis. Love det också. Man äter för att överleva. Jag lever för att äta. Ja kom inte och säg något era små hycklare. Många använder andra högtider enbart som anledning att supa skallen av sig. T.ex valborg och midsommar. Vi får icke glömma halloween. Där har vi en dag där vi kan hylla de som lämnat oss. Eller ja, det är väl på alla helgona dagen man tänder ljus och så vidare. Halloween är en helt annan sak. Har jag för mig. Feel free att rätta mig om jag har fel. I mina ögon är halloween en dag då man spökar ut sig och hittar på massa hyss. Rena rama djävulskap med andra ord. Men se det från den ljusa sidan. Skönt för dem som är riktigt fula. De kan gå ut och kan känna sig "normala". Vanliga. Smälta in osv. Få känna att de passar in. Tummen upp när alla andra spökar ut sig. Skämt å sido. Finns inga fula människor. Bara lata. Man kan i stort sett alltid förändra sig. Till det bättre. Själv har jag två kg spackel på mig till och från. Jag blir lite Clown look a like. Hatten av för mig. För att komma till poängen. Alla helgon är en dag då vi som sagt tänder ljus för de döda. Sen har vi massa andra hötider som vi firar. Både det ena och det andra. Men om man i USA kan stämma ett företag på miljoner för att ett rep som ska hålla ett visst antal kilon. Går sönder när man ska ta livet av sig. Då kan väl vi få fira alla hundra dagar som är så kallade högtider. Till och med Emon har en dag. Skärtorsdagen. Nej jag vet. Man ska inte förknippa Emo med att skära sig m.m. Men visst finns det några sådana exemplar också. Yes nu har jag fått skriva av mig lite. Alltid lika trevligt när jag inser att det blev ett helt okej inlägg och även en del att läsa. Mycket viktigt för mig. En sak till måste jag dock tillägga. Min kära bror Patriks visa ord. Love it. Så sant. Ack så tragiskt. Sveriges nya skylt vid riksgränsen:
Välkommen till Sverige. Dårhuset där man tillåter djursex, luciatåg med barn för intagna pedofiler. Anser att mördare inte är psykiskt sjuka. Ökar invandringen trots en ökad arbetslöshet. Men fan ta dig om du laddar ner en film eller kör 3 km/h för fort. Enjoy your stay. Det är ju sjukt.
Gå förfan och göm dig ditt jävla åkerspöke.

The call.

Kan ju börja med att jag blev väckt inatt 03.03 av en okänd människa. Daniel tror jag att han hette. Fattade nada. Han sökte Jocke. En nyfunnen vän till mig. Men hur i helvete fick denna Daniel mitt nummer. Ofta man ringer och väcker någon vid denna tiden. Någon man inte ens känner. wtf?! Jag är en person som i stort sätt aldrig stänger av mobilen. Kan ju hända något och man måste vara kontaktbar. Har visserligen hemtel också och den kanske man bör ha i akuta / krisfall. Mobilen behöver också vila. Right? Nåväl jag önskade honom en fortsatt trevlig natt och däckade igen. Vaknade sen 06.06 vilket jag tyckte var lite ballt eftersom jag vaknade 03.03 först. Hade strulat till mitt dygn totalt. Men nu är det på väg mot "bättre tider" (tolka) igen. Haft lite möten och viktiga saker för mig i veckan. Tror jag gått och blivit shopaholic också. Men jag får vara det. Det är sommar. Då är det tillåtet att införskaffa en ny garderob. Love it. Allt flyter på precis som det ska. Yes jag mår för jävla bra this moment in time. Nu bär det av till Västerås igen. Får bli en snabb trip. Söndag - Fredag. Man kan inte roa sig hela tiden. Första anhalt Hanna the most fabolous ever. Sen Jimmy ofcourse. Dubbla känslor. Sjävklart ska det bli riktigt nice att träffa vännerna. Ska se till att det blir utgång en kväll. Fasen inte varit på krogen sen jag var 19 eller något. Tycker att det sucks ganska rejält. Men man får offra sig. Ska även träffa mitt ex och han ska dumpa av my lovely cats till moi. Har inte träffat honom på snart ett år så det känns riktigt wierd. Får se hur det går men just nu ser jag inte fram emot det. Kan bli jävligt jobbigt. Vilket jag tippar på. Ibland är det bättre att vara iskall. Men det som inte dödar stärker. Meningslösa jävla blogginlägg. Det får duga i brist på annat. Nåja solen skiner. Blir nog en fin dag idag. Härligt värre. Nu är det filmtime med Heath Ledger och Abbie Cornish i Candy. Rekomenderas.
Life is just one damn thing after another.

Deep Dive

Ganska häftigt tycker jag om jag får säga det själv. Jag är inte den som är den egentligen. Självklart kan jag tänka till. Men jag brukar låta sådant passera utan att lämna vidare spår. Folk är inte så djupa längre. Eller snarare, det är inte många som visar det. En del kanske inte alls tycker att det är intressant. Andra kanske inte kan visa det. Vissa kanske är oroliga för att uppfattas som konstiga om man tar upp sådant. Många klarar nog inte av att gå in på djupet och även sedan prata "öppet" om det. Finns så många olika sätt att se på dessa saker. Djupa känslor är inte det första man talar om när man träffar nya människor. Måste lära känna varandra väl innan man börjar gå in på djupet. Det är verkligen som att ge bort en bit av sig själv. Ingen kan skada dig så illa som den som står dig närmast. Det är farligt att ha någon stående nära. Ju närmare du släpper in en person i ditt liv. Desto lättare blir det för denna personen att sedan skada dig. Men om personen är ute efter att skada dig så lär han eller hon inte stå dig såpass nära som du kanske trodde. Men så finns dessa kloka ord som jag älskar.
Motsatsen till kärlek är inte hat. Det är likgiltighet.
Ni som inte förstår det där. Slå upp det eller fråga mig. Det är en riktigt bra line. Nåväl. Sladdade av en slump in på ämnet religiös. Att vara eller inte vara. Det är frågan. Pratade men en väninna häromdagen och vi kom in på livet och döden. Inget djupt prat där, utan snarare lite allmänt skitsnack om livet efter detta och så vidare. Hon tyckte att det var läskigt när jag sa till henne att det finns en anledning till att kyrkogården ligger bredvid kyrkan. De döda vilar brevid de levande. Det finns inget mera levande än kyrkan. Nu tänker många säker "livet händer överallt, inte bara i kyrkan". Självklart är det så. Även döden händer överallt. Men hur skulle det se ut om alla bortgångna lämnades kvar på platserna där det inträffar. Det är bara att inse. Det är suveränt att alla kan samlas bredvid den plats som representerar livet. Ni som är lite mera kyrkligt / troende inställda förstår hur jag menar med alla faser i livet som harsamband med kyrkan. Födelse, dopet. Kärlek, giftemålet osv. När livet sedan tar slut och man blir begravd så är det inte alls konstigt att man placeras där. Håll med om att det är helt klart bättre att få ligga bredvid en kyrka och inte en förlossningsklinik. Ingen ro skulle man få. Jag ska tillägga att jag inte är troende på en s.k "Gud". Men jag tror på livet. Rätt och fel och gott och ont. Jag är min egen "Gud". Det är ingen annan som lever mitt liv. Ingen annan som kan skapa mitt liv. Det kan jag bara göra själv. I slutändan är det mina val som formar mitt liv. Jag tror stenhårt på att man alltid har ett val. Oavsett vilken situation det handlar om. Sen om det är ett sådant val där man måste välja mellan " pest eller kolera" så är det i alla fall ett val. Man kan lägga sig ner och dö. Eller man kan ställa sig upp och slå tillbaka. Kom även att tänka på att i King Arthur så säger han som spelar Arthur. I don`t belive in heaven cause I`ve been living in this hell. Hur kan man inte tro på "himmelen" men tro på "helvetet". Hör inte dessa två ihop. Det ena kan väl inte finnas utan det andra. Jag menar att egentligen utan en motsats så kan väl sådana uttryck inte existera. Om man inte kan jämföra med något. Som det är med allt annat. Vad är bra och vad är dåligt. Vad är mjukt och vad är hårt. Vad är kallt och vad är varmt.
Seeing is believing. Eller snarare. Feeling is believing
Damn I`m deep today

Funderingar

Yes eftersnack på msn. Som jag har väntat på en kväll som denna. En nattlig suck av trötthet. Tjugo minuter tills klockan slår 03.00. Msnar med en mycket nära vän. En av de bästa. God I love this moments. Moments of clarity. Redan där började det visa sig att denna dagen skulle få mig att uppfattas som djup.

Sunshine

Mysväder. Sommaren susar in genom landet. Blåser upp mitt fönster och bjuder upp mina gardiner till dans. Jag känner lukten av våren och något stackars djur som ligger på random grill i närheten indränkt i marinad. Snart är sommaren här på riktigt riktigt och den är otroligt välkommen. Själv ligger jag här på sängen och försöker plocka ihop ett nytt inlägg. Känner mig näst intill beroende av detta. Eller så är det bara så att jag är så fruktansvärt envis och vill få min blogg helt klar. Vilket innebär att jag sitter och kämpar med att få ordning på designen så som jag vill ha den. Jag tackar denna sidan (bloggain) som ändå har gjort detta på enklast möjliga sätt. Mycket uppskattat. Just nu rullar: As I lay me down to sleep - Sophie B. Hawkins i min playlist och jag njuter av att vara levande. Det är sjukt vilken påverkan våren har på en egentligen. Vårkänslor som spritter i hela kroppen. Väldigt tillfredsställande. Det är icke bara vädret som påverkar dessa underbara känslor inom mig. Ett plus i kanten till dig. Jag hoppas på en oförglömlig sommar med mycket mys och bus.
Det är på tiden att ännu en sådan infinner sig.
Seize the day and make the most of it.

Trouble in Paradise

Here we go again. Eller snarare "there I go again" Jag förstår inte hur jag är funtad. Varför ska jag alltid lyckas finna de mest konstiga mansfolk som går att få tag på?! Ena värre än den andra. Ni ser, här börjar klagandet komma. Look at me jag har killproblem. Usch så ovanligt. Nej jag har inga problem. Vill jag komma i kontakt med problem som har med det motsatta könet att göra, då springer jag in på Pebbles blogg (ni hittar denna under min flik Inspiration) gå gärna in där och läs om hennes underbara upplevelse med en flåsande blottare en ljummen majnatt i Västerås. Jag förstår inte hela grejen bara. Jag är lycklig som singel, sen i november förra året. Det är första gången jag är solo sen 2003. Jag bor helt solo. Lever helt solo. Jag älskar läget. Är inte alls ute efter att hitta någon. Letar inte ens. Självklart när man är inställd på det. Ja då dyker alla upp från överallt och ingenstans. Vet inte hur många gånger jag frågat mig detta den senaste månaden men: Varför så många på en gång? Varför just nu? Jag är en obotlig romantiker. Tror på att den där eviga kärleken finns. Något måste man väl tro på.
Nog för att jag tror på mig själv men det blir tråkigt i längden.
Sumering: Sverige sög i hockey. Kanada är sanslösa. Jag ska trassla ut någonting som fastnat i huvudet på mig de senaste två dagarna. Lite mystik, lite spänning och en sjujävla utmaning. Exciting Exciting. Måste bara kasta in också att jag har stora funderingar på att gå och besöka stadens kyrka. Finna lite ro och samla styrka kanske? Ensam är stark men jag är inte ensam. Så jag får leta lite styrka där. I`ll keep you all updated. Hold out for that real love. Den finns därute.
One day. Someday. But not this day.

Brag versus Sympathy.

Slänger upp mitt första blogg-inlägg ever. Min debut började på bloggain.se.
Men ofcourse så slänger jag upp det här också. Så enjoy.

Då var det gjort. Jag har fallit för blogg-evolutionen. Jag hade lovat mig själv att aldrig skaffa en blogg. Jag ansåg att mitt liv är mitt liv. Det behöver ingen annan läsa om. Jag skriver dagbok flitigt. Men det är mina känslor. De är till för mig och ingen annan. Så problemet har inte varit att jag inte tycker om att skriva. Tvärtom. Jag älskar det.
Min inställning till majoriteten av alla bloggare "attention-whores" som gör allt för att få uppmärksamhet. Om det så handlar om det perfeka livet. Eller om alla tragedier runt omkring en. Brag versus Sympathy. Men är det inte det hela livet handlar om egentligen. Att få tala om vad man är duktig på. Hur duktig man är. Visa upp sina bästa sidor för världen. Om man nu inte har några underbara sidor. Om man inte är självgod och älskar sig själv över allt annat. Då måste ändå the next best thing vara att man är ynklig, missuppfattad, oförstådd och totalt jävla ensam och få uppmärksamhet på det sättet. All uppmärksamhet är bra uppmärksamhet?
Säga vad ni säga vill men det är faktiskt så, att det är dessa två saker som man helst läser om. Man vill störa sig på de som tycker att de är så mycket bättre än alla andra. För att inte tala om hur härligt det är att gotta sig i en annans olycka. Det finns en anledning till att skadeglädje är den enda sanna glädjen. Nu går jag inte och är en hater gentemot random människa / bloggare. Nu talar jag om människor som finns i min omgivning. Vänner och fiender. Gott och ont. Så idag har även jag gått och blivit en attention-whore. Det kommer visa sig hur pass bra jag lyckas uppehålla denna blogg. Kanske är jag självgod och bara älskar tanken på att människor läser det jag skriver. Eller är det så att jag precis har upptäckt att nog fan kan jag också beklaga mig och leta sympati här?!