Att fira eller inte fira?

Det är frågan. Återigen knackar tomten på om ett par dagar. Fast tomten kom lite tidigare till mig. Har redan fått min julklapp av M. Då jag är så fruktansvärt dålig på att vänta. Även ett paket på posten har anlänt. Från inga mindre än min kära mor och far. Överallt lyser adventsljusstakar upp fönstren i vinterns mörker. Tomtar och änglar som dansar i skenet. Jo visst är det mysigt. Visst är det något speciellt med julen. Men för att vara helt ärlig så ser jag fram emot när allt detta är över. Då ett nytt år välkomnas. Jag känner att jag har haft mina jular. Haft dessa underbara jular som man ser i amerikanska filmer. Eller varför inte. I tecknade filmer. Paket som inte får plats under granen. Mat som inte får plats vare sig på tallriken eller i magen. Tomten som kommer och halvt skrämmer en när man är liten. Jo jag har upplevt allt detta så pass många gånger. Att jag klarar mig livet ut. Om det aldrig mer skulle firas någon jul. Men det är klart att jag saknar min familj i nuläget. Men jag har valt detta själv. Valt att stanna häruppe. Hur som helst så är alla klapparna klara. Julafton är planerad. Det är bara att köra på. Så tills vidare. God Jul. Riv upp paketen Ät tills ni kräks. Ha en underbar jul.

Minusgrader

Och så kom snön. Ja visst blir det nog en vit jul trots allt. Jag hade mina tvivel. Dock så spelar det ingen större roll. Jag är så fruktansvärt negativ till halka, tö, slask och allt som hör till. Visserligen är snö vackert att titta på. När den är nyfallen och orörd. Ett plus är att det blir ljusare på nätterna. När alla dessa unika snöflingor har formats tillsammans och bildat en vit bädd över vårat land. Julen kommer att spenderas med M och hans familj. Då jag inte har några som helst planer på att styra min kos åt Sveriges sydliga städer och min familj. Kanske för att jag inte känner någon julstämning what so ever. Herregud. Det är den 16 december. Redan. Tiden har flugit iväg. Jag har nog inte riktigt hunnit hänga med. Hur som haver så kommer jag från och med nästa vecka vara lite mera aktiv i livet. Allmänt. Ska fokusera på studerandet inom Psykologin. Ska även börja träna 3 gånger i veckan. Dags att göra något åt denna kropp som byggdes av godis. Ska bli skönt. Mycket skönt. Kan ge mig fan på att det är bättre att kicka igång detta en vecka innan nyårsafton. Pressen blir nog mindre när det inte läggs till ett "löfte". M och jag kommer träna tillsammans. Visst är det bra mycket roligare att ha en följeslagade med sig. En partner in crime. Större chans att lyckas. När man kan sporra och pusha på varandra. På fredag blir det storhandling. Worka lördag och söndag. Sen får vi se hur de sista dagarna på detta år spenderas. Sen är det dags att lära sig skriva 2010. Likadant varje år. Lagom tills man lärt sig det. Så är det dags att lära sig 2011. And so on. Ibland blir man inte riktigt klok. Men det hör livet till. Sayonara.

Bygone

Once upon a Time.
Känns som en evighet sedan.

I need

YOU

Hemsk

Jag är en hemsk person egentligen. Verkligen. Varför inser man alltid vad man har. Efter att man har förlorat det. Är vi människor verkligen så mitt uppe i oss själva. Att vi egentligen inte värderar folket som finns omkring oss. Inte tillräckligt mycket så pass att vi håller fast vid dem. Förrän det är försent. Ju mer tiden går och jag lägger ihop allting som har skett. Mer och mer poppar det upp i mitt minne. Jag har varit självupptagen. Jag var inte den som insåg hur du visade din kärlek. Vi är alla uppvuxna på olika sätt. Först häromdagen fick jag mig en tankeställare. Eller snarare. En förklaring. På varför vissa saker var som de var. Blev som de blev. Vi gör som våra föräldrar. Vi gör som vi har levt och lärt. Jag skulle tänkt på detta förr. Insett det för 3 år sedan. Kanske skulle ha öppna mina ögon mera. Jag kan inte mer än säga förlåt. Förlåt för att jag inte förstod och inte kunde läsa dig. Du skulle gett mig allt. Du skulle gett mig hela världen om du kunde. Jag vet det nu. Nu är det däremot försent. Vilket jävla stolpskott jag har varit. Det var jag som gjorde fel.
Inte du.

Vill inte

Nej nu vill jag inte vara med längre. Hela lördagen är förstörd. Tack för det televerket. Okej nu är det ju inte dennes fel alls. Men kör på det uttrycket. Love it. Vilken tur att det är så otroligt roligt att vänta. På allting och ingenting. Icke. Nä fyfan.
Mycket moget och värt inlägg eller hur? Fittjävel.

Okej

Du har etsat dig fast. I mina ögon. I mitt hjärta. Där kommer du föralltid att finnas.
Det som en gång har setts. Kan inte bli osett. Det som en gång har känts. Kan inte bli okänt. Känslan finns kvar. Men förnuftet har gått in och räddat mig från den där hopplösheten och den där oändliga längtan. Jag saknar.
Men jag längtar inte på samma sätt. Jag sörjer. Men jag gråter inte. Jag älskar. Men klarar av avståndet. Jag tror att om man någonsin ska kunna bli riktigt lycklig. Få uppleva alla lyckliga ögonblick. Så måste vi vara beredda på att även förlora. Sörja. Sakna. Längta. Men i allt detta. Så finns chansen till att återigen kunna glädjas. Kunna längta och se fram emot den dagen som vi kan sluta längta. Efter detta / denne. Den dagen som kommer då vi äntligen når fram. Ibland vill man för mycket. Men återigen stiger förnuftet in och säger: Stopp. Stanna. Inte nu. Det är inte rätt tid. Längtan och saknaden kommer finnas kvar. Kanske växa sig starkare. Men du måste stå emot. I alla fall denna gången. Annars finns risken att du förstör allt. Allt det nya du försöker bygga upp. Kan rasa samman. Det kanske inte är värt det. Man får vara osäker. Det är okej. En dag kan du göra ett val. Men det behöver inte alltid bli rätt. Allt kan bli fel. Så fel. Men även det. Är okej.

Nya tag

Jag ska införa en städa och betala räkningar dag. Kanske finns ni som redan har kommit på denna sköna. Dags att ta nya tag dag. Ja såklart att alla har en dag där ni betalar räkningar. Men jag ska ha en städdag som infaller samtidigt. Idag har jag en sådan dag. Räkningarna ska betalas och jag ska storstäda. Då det är kaos och ser ut som skit här hemma. Jag skyller på M. För att jag kan. För att jag vill. Varför är det bara vid nyår. Man lovar sig själv olika inbillade försök till att sluta med någoting. Eller börja med annat. Sluta röka. Börja banta. Det är nog tammefan dessa två löften som aldrig går ur tiden. Som alltid står högst upp på listan över önskningar världen runt. Eller varför inte vårstädning. Höststädning. Julstädning och så vidare. Nej tack säger jag. Icke. Nu ska jag ha en ny start. Vid varje månadsskifte. Jag har alltid varit duktig på att skjuta upp saker. Tänka "jag gör det senare". Jag menar. Så länge det finns dagar kvar så kan man väl skjuta på saker och ting. Eller? Ja okej. Inte om man vill hamna hos kronofogden. Då kanske det inte är så smart. Men allmänt. Vardagliga bravader. Nix. Nope. Nej. Nu ska jag ta tag i detta. Så att det verkligen blir gjort.
Från tanke till skapande. Over and out.

Not yet

Det växer tistlar runt mitt hus. Jag låter dem växa. Något skydd måste jag ha runt mig och min boning. Jag kan inte släppa in alla som passerar. Dem som känner mig vet. Att det finns en hemlig gång på baksidan. Dem som inte vågar gå igenom tistlar. Kommer inte in.
En gång i tiden kände vi varandra. Jag tror att du har glömt vägen till mig.
Borde jag ha talat om den. Berättat vart den finns. Låtit dig komma? Inte riktigt ännu.

Idag

Saknaden av det som betyder. Är en evig förbannad lögn.
När man inte orkar vara. När man gråter sig till sömns.
Vad är lycka som har varit. När man grubblar på det som är fel.
Hur kan allt bara försvinna. Falla sönder del för del.

Jag är..

lycklig envis varmhjärtad perfektionist galen lat ärlig underbar mjuk moster elak barnslig snäll omtänksam hatisk vänlig enkel vacker duktig sårbar flickvän konstig älskad begåvad mogen crazy härlig speciell hatad awesome godhjärtad syster tråkig bäst pålitlig otålig sprallig EGO komplicerad iskall trasig öppen modig mysig stark snygg piercad godisberoende tramsig dotter intelligent envis

allting och ingenting
jag är unik
exakt som du

Tankestund

Där lyckan tar slut. Tar sorgen vid. Man kan inte gå igenom ett helt liv. Utan att sörja någonting. Eller någon. Är det fel att vilja vara trygg. Även om tryggheten sitter hos den andra människan. När vet man att man är totalt oberoende och självständig. Är det när man har slutat sakna? Ju mer du älskar. Desto mera sårbar blir du. Är det då bättre att leva själv. Att inte involvera sig med andra. Umgås utan att tillåta sig att blanda in känslor. Att inte känna. Ibland önskar jag att jag kunde få vara känslokall. Alltför många minnen som gör ont. Men med endast ett fåtal minnen. Tyder på att livet varit tomt. Så vad är då bäst. Att leva i nuet. Att älska så mycket som möjligt.
Att må bra för stunden. För att nästa dag inse att man förlorat det tillfället. Eller mist personen. Är det värt det. I vissa fall tycker jag nog det. Men ändå känner jag att det finns på tok för många stunder. Som jag nog hellre hade levt utan. Fast det kändes så bra. Just då. Det är bara att inse. Jag kommer aldrig vara oberoende och självständig till 100%. Jag kommer alltid känna. Alltid sakna. Mer eller mindre.

Borde jag?

Uppdatera? Är det viktigt? OK då kör vi en snabbis. Kan börja med att jag har varit tvärsjuk i en vecka. Inte nog med det. Min mobil tvärdog samma vecka. Life is hard. Nu är jag relativt frisk. ( Kroppsligt om inte annat ) Huvudet blir aldrig som det ska. Right? Den helgen då jag var sjuk och inte kunde jobba. Var inte uppskattad. Vet icke om jag får jobba kvar längre. Lite tråkigt men vi får se vad som sker. Så farligt kan det väl ändå inte vara. Fick känslan av att de inte trodde mig. Men det är deras förlust. Jag lider icke av det. Inte i nuläget i alla fall. Har massa annat som måste göras ändå. Så vi kan låtsas att jag inte har tid att jobba nu. Eller något åt det hållet. Hur som haver så har vintern börjat intaga landet. Förstår mig verkligen inte på detta väder. Minusgrader redan. Frågetecken. Frost ute. Blixthalka. I mitten av oktober?. Nej det känns inte riktigt rätt. Det går finfint med M. Han är en underbar människa. Jag tar varje dag som den kommer. Gör det bästa av den. Ungefär. Utom de dåliga dagarna. Då jag inte orkar eller har lust till att anstränga mig. Ny mobil har jag införskaffat. Lycka. Den är suverän. Men jag är fruktansvärt missnöjd med kameran. Men hey. Vad förväntade jag mig. Det är en Walkman och inte en Cybershot. Blir en digitalkamera i stället. En rosa hade jag tänkt mig. Sen har jag lite sorg efter Tommy ännu. Men det är smällar man får ta. Det är som det är.
Jag trivs med mitt liv. Jag är lycklig. Life is good. At least for today.

7 år

7 år av sorg och saknad. Det är sjukt vad tiden passerar. Det känns som en evighet sedan. Samtidigt som det smärtar lika mycket. Som den dagen det skedde. Som om det vore igår. Ännu är det två ord som ekar i mitt huvud. Varför och Orättvist. Tack för den tiden jag fick med dig. Alla minnen bär jag med mig. Jag fastnade för dig från första stunden jag träffade dig. Jag har alltid och kommer föralltid att älska dig. Underbara människa. This was not supposed to happen. En dag ses vi igen.
Rest In Peace min älskade vän. Marcus Thörnström.

Full Rulle

Full rulle kanelbulle. Yes nu var det evigheternas evigheter sedan jag uppdaterade. Har haft sjukt mycket att göra. Skitkul for sure. Men även relativt utmattande. Jobbade hela helgen. Very nice. Jag trivs som fisken i vattnet. I helgen smäller det igen. Då blir det springa runt och servera. Ta beställningar. Även stå i kassan. Jag älskar det. Ett extra plus är att dessa people jag jobbar med. Är tokigt underbara. Mycket viktigt. Ett par missöden i helgen skedde ofcourse. Men hey. Det var ju bara början. Perfection takes time. Right? Så lite klantsarsle är befogat. Min nya säng har kommit. Inte första gången en sådan säng kom i min närvaro. Love it. M hjälpe mig att montera denna. Det är ett under att det inte fattades en enda del. Inte ens en liten skruv. Tack IKEA. Lite otippat faktiskt. När sängen väl var redo att prov-liggas i. Tog det inte lång tid innan jag och M. Tvärslocknade. Suveränt. So now you know. Dags att röja upp. Då mitt kök ser ut som: Hej kom och hjälp mig. Fast ingen hjälp kommer. Take care. Over and out.

Galet

Man slutar aldrig att förvånas. Eller ja. Snarare att förvåna folk. Hade ett möte idag. Enligt mig. Som det stolpskott man är. Så hade jag blandat ihop datumen. Var det någon som sa. Vilse i pannkakan? Jag tror visst det. Hur som haver så fick jag en promenad i alla fall. Väl behövd. In my opinion. Då jag bor nästan nere i centrum så passade jag på att springa igenom staden. Lite snabbt. För att sedan stanna till i mitt andra hem. Kioskpiraten. Godis. Godis och mera godis finns det där. Svullo är tillbaka. Eller? Nej det blev inget godis idag. Blev annat. Mannen i kassan. Som nu känner igen mig skapligt mycket. Frågade mig om jag var ifrån Hudik. Nej svarar jag. Då jag är hitflyttad från västerås. Sedan ett år tillbaka. Varpå mannen säger. Jaha okej. Jag har aldrig träffat på en tjej häruppe som är så glad. Som du alltid är. Självklart blev jag ännu mera glad. Självkänslan fick en kick. Jag gick skrattandes ut därifrån. Mycket nöjd. På återseende. Nu väntar jag på att M ska sluta jobbet. Komma hem till moi. Sen bär det av till staden igen. Kika på skor. Jag har fått M att inse att Dc shoes. Är de enda rätta skor som gäller. Så det ska bli spännande att se om han nu fastnar för några. På plats i la boutique.
Damn vad jag älskar min övertalningsförmåga.
Någonting ska man ju vara bra på. Inte sant?

Tid. Ork.

Hur orkar folk egentligen. Ja ni alla. Vanliga människor. Som lever ett normalt liv. Med jobb. Barn. Skola. Träning. Vänner. Partyn. Etc. Detta hektiska liv. Som i stort sätt alla klarar av att leva. Jag har under några års tid. Nästintill stannat upp helt. Slutat leva. Varit levande död snarare. Nu när allt börjar återgå till det normala. Det liv jag en gång hade. Men som snurrade till sig. Satte sig på tvären. Nu när det väl infunnit sig med 100 % närvaro. Är jag helt slut. De två senaste veckorna har jag haft många bollar i luften. Helt vanliga tillställningar. Jobb. Möten. Träffar av olika slag. Inget festande. Men även ett stycke M. Som jag på ett hörn måste lyckas trycka in.
För att "orka" med allt detta ny-gamla liv. Måste jag ta babysteps. Som det så fint heter. Tillbaka till ruta ett. Sen sakta men säkert bygga upp detta. Så ni som lever detta normala. Hektiska liv. Full rulle. På gott och ont. Med 2 -3 veckors semester ungefär. Vart finner ni inspiriationen. Tiden och orken. More power to you all.
Jag blir galet snurrig av detta. Men ni är great.

Aldrig. Alltid.

I never took you for granted. Aldrig. Men någonting säger mig att du alltid kommer finnas där för mig. Sjukt egentligen. Du kommer alltid vara en del av mig. No mather what. Jösses. Vad har jag ställt till med. Vissa saker finns kvar. Always. Trots omständigheterna. Mot alla odds. Right? Det där var faktiskt en. Once in a lifetime. And this lifetime is far from over. One day. Someday. But not today. Inte ännu. Om inte. What the hell am I supposed to do. Without you. Äsch då.

Autumn

Vinden viner. Nu ska vi bara invänta Moder Jords vackraste tid på året. Enligt mig. Alla dess vackra färger som skiftar i rött. Gult. Brunt. Även en nyans av grönt på ett litet hörn. Innan hösten slagit ut i full blom. När hösten väl anländer på riktigt. Är det skönt att ha någon att kura upp sig bredvid. Var det någon som sa. En flaska vin med gott tilltugg. Jag tyckte jag hörde en fågel viska i mitt öra. Hög tid att mysa till lite. Innan kylan slår på och det blir ruggigt inför vintern. Då står varm choklad med tekakor högst upp på min lista. Denna underbara dag har bjudit på en och en halv timmes vandring. Med Marica. Väl behövt. Ska ta tag i min underbara golvmopp. Bjuda den på en dans runt om i min lya. Passa på nu när det finnsl lite tid. Alone. Innan M kommer. Då vi kommer fastna cirka en och en halvtimme med filmen: Vägen ut.

Mytoman

Mytomani. Vad får man ut av det. Är vissa människors liv så fruktansvärt dåliga. Så fyllda av tristess. Att dem måste åka till la la laaa land och plocka med sig all möjlig skit. Som man sedan kan trycka upp i nyllet på någon annan. I hopp om att få vara häftig. Cool. Enormt säregen. Vad är vitsen. I don`t get it. Mår folk verkligen bättre av att koka ihop en usel story. Som bara får människan i sig att verka ännu mera knäpp / konstig än vad han / hon gjorde. Från början. Så med andra ord så gör dem sig bara en björntjänst. Genom att spinna ihop något "för bra" i stället för att vara en medelmåtta. Som i alla fall är omtyckt för den denne är.
Nä nu har jag inte tid med detta. Jag ska hoppa in i min rosa Honda S2000. Inflygen direkt från fabriken i Japan till Sverige. Purfärsk med samma hastighet som ett amerikanskt stridsflygplan. Köra runt en sväng. För att sedan stanna till någonstans. Offentligt. Öppna bagageluckan och låta mina nyfunna vänner. Komma ut. Det blir ett jävla drag vill jag lova. Nu rockar Elvis och Michael Jackson loss. Med Bob Marley och Hitler i all ära. Plattan i mattan och Botten upp. I väntan på Jesus. God Natt.

Jealousy

Finns det något som är mer roande. Än att se en person som är så svartsjuk att han / hon bara vill spy. Samtidgt som denne håller på att trilla av stolen. Sedan gör allt för att dölja detta. Trots att det är så otroligt uppenbart. Lägger gärna in lite nedvärderande kommentarer. I hopp om att skapa uppror. Helst dessa som gärna även vill gå bakom ryggen och skapa osämja. Jag älskar dessa människor. Dessa som tror att dem är förmer än alla andra. Jag ler ofantligt stort. Inombords. Vill ju inte visa min lycka över att jag ser vad som sker. Goes around. Comes around. Återigen dessa älskade citat. Nu i dagarna har ännu ett byggt bo i mitt hjärta. Easy come. Easy go. Har en sjukt bra förklaring. Anledning. Till att känna så. Samma citat. Bara omvänd mening. Skulle förklara om jag kunde. Gjorde ett försök till att skriva ner det. Men det blev en enda röra. Inte ens jag tyckte att det. Made some sense. Snart kommer M. Som jag längtar.
Anyways. Bitterfittor finns överallt. Ja vi ser igenom eran påklistrade fasad.

Missing

Sorg i hjärtat. Halvglor igenom random bloggar. Lite här och var. Dessa har tagit över cyberspace. Vart man än sig vänder. Finns det någon med en blogg i sina händer. Hur som helst så kom jag över en bild. Där det är några tjejer som tar ett "gruppfotografi". Då högg det till. Jag inser först nu hur mycket jag saknar mina tjejer i Västerås. Jag har alltid propagerat och varit relativt stolt över att jag bara umgås med killar. Jag tycker dessa är mycket mera "på riktigt" än vad tjejer är. Nya kontakter med tjejpolare blir så ytligt. Det är svårare att komma nära en tjej. Jämfört med mansfolk. In my opinion. Förmodligen därför jag saknar my darlings nu. Dem har jag känt i evigheter. Håller i vått och torrt. Även om vi inte setts. Eller om det så var ljusår sedan vi pratade sist. Så är det precis som om ingen tid har passerat. När vi väl hörs av igen. En vän är allt man behöver. Sant? Jag tror det. I grund och botten. Men det skadar väl inte att ha flera. Eller? Ibland kan det även vara så. Ju fler kockar. Desto sämre soppa. Gosh jag verkligen älskar alla dessa människor. Kloka. Galna. Uttråkade människor. Som har kommit på alla dessa underbara citat. Många har förgyllt min vardag. Mina kvällar. Även en massa andra stunder. Då ett citat har varit passande. Nu blir det springa ner till tvätten. Sen ringa runt till alla mina kvinnor nere i Västerås.

Kick ass.

And there it was. My own kick ass love story. Sjukt det där egentligen. När vet man att man ska satsa på något. Ska man bara följa med i tiden och se hur allt utvecklar sig. Är det smart att lägga allt annat på is. Offra allt annat som man planerat. In i minsta detalj. Kan man någonsin veta hur man ska göra. Tänk vad skönt det skulle vara. Just nu skulle jag sälja min själ till djävulen. För att få veta. Vad jag ska göra. Hur jag ska göra. Varför jag ska göra det. Kan någon snälla ge mig ett jävla facit? Herre jösses. Full rulle runt omkring mig. Bara bra saker for sure. Men en hel del viktiga beslut att fatta. Allt viktigt behöver inte vara svårt. Men nog fan älskar det att sätta sig på tvären. Spenderat hela dagen. Även de senaste två veckorna med M. Trivs fruktansvärt bra i hans sällskap. Men nu har det gått och blivit allt som jag inte ville skulle hända. Jag skulle hålla mig ifrån allt som har med relationer att göra. Jag skulle dejta. För skojs skull. Som ett tidsfördriv. Nu har jag likt förbannat fastnat för en person. IGEN. Typiskt mig. Right? Finns inget värre än att involvera sig. för djupt. För snabbt. Nu har jag vant mig. Med honom. Det är inte bra. Inte alls. Vägrar hamna i samma läge som förr. Never again. So now vet jag inte riktigt hur jag ska göra. Det löser sig alltid. One way or. Another. Still going strong.

Sjuk och M

Ja men eller hur. Så har man gått och blivit sjuk. Nu kommer det. Den länge fruktade Svininfluensan. Observera att jag nu är mer död än levande. Det är ett under att jag ens kan sitta och skriva. Ja så ska det väl vara. I alla fall om man ska sitta och citera tidningarna i nudagens läge. Long live Aftonbladet om inte annat. Ingen idè att ens ge sig på ett försök att kila in på hemsidan och glo igenom denna. Är ju död halvvägs in. Skämt å sido. Jag har spenderat i stort sätt hela veckan med M. Jag skippar tidningarna och alla sjukdomar som för längesedan utrotat hela jordens befolkning. Jag skyller i detta nuet på M. Det är helt klart denna prick som har smittat mig. Han är dock inget svin. Vad jag vet. Eller sett. Ännu. Dessutom så tycker jag att jag verkligen lyckats ställa till det för mig igen. Inget katastrofalt missöde. Men en liten vändning i mitt planerande angående nutid och framtid. Smidigt as always. Anyways. Nu ska jag återgå till mitt samtal med M och Nostalgi-trippen gällande Boybands från 90-Talet via Spotify. Innan jag lägger mig ner och återigen dör någon timme. Vecka. Månad. Eller varför inte. Ett år.

Sleep over.

Tvångstanke. Måste uppdatera. Hur som helst så har lyckan ännu en gång infunnit sig i hjärtat mitt. Ibland undrar jag om det är okej att vara lycklig. Är det rättvist? Jag känner ibland att jag lider fruktansvärt med dem som inte är det. Men alla skapat sin egen lycka mer eller mindre. Right? Olyckan är däremot framme utan att man kan styra över det / den. Inatt sov M hos mig efter att han hade missat bussen. Det var nice. Men herregud så fjantig man har blivit. Nu är det nästintill jobbigt att ha någon campande hos sig. Jag har vant mig att leva själv. Det är en befrielse. Fruktansvärt skönt. Det som inte tar död på dig. Makes you stronger.
Så det är bara att gilla läget och ta sig i kragen.
För jag har en känsla av att detta inte var en. One time only. Love it.

Dagens LoL

M a r i a - Checkmate. säger (19:39):
Men shit. Nu smakar det tvål i munnen
/parfym

Marcus Do not kill. Do not rape. Do not steal säger (19:39):
HAHAHAHAHA

Marcus Do not kill. Do not rape. Do not steal säger (19:40):
jaa

M a r i a - Checkmate. säger (19:40):
sluta tvi

Marcus Do not kill. Do not rape. Do not steal säger (19:40):
Du ska inte dricka tvål / parfym det vet du va?

M a r i a - Checkmate. säger (19:40):
Äre så?
Tror det är doftspray?
Alltså OK jag är en sån människa som proppar ALLA
tuggummin i munnen. Tuggar ett tag sen gör jag en boll
å lägger nånstans.

M a r i a - Checkmate. säger (19:41):
JA jag är cepe.
Sen senare ska jag tugga på det.
Mhmm som NU
Och den jäveln har badat i parfym eller nått.
Shit alltså.

Marcus Do not kill. Do not rape. Do not steal säger (19:44):
Hahahahahahahahahahahahahahahahahahahaahahahahaha'
Faceplant :D

M a r i a - Checkmate. säger (19:47):
Jag är sjuk i huvet jag vet men jag är som ett barn där.
Askul med tuggummi.

Stirra dig blind.

Har ni tänkt på en sak. När ni är ute på stan till exempel. Ja nu tar jag stan. För på andra offentliga ställen. Skolor. Marknader. Nöjesparker etc. Där har alla samma tanke. Alla är där av samma anledning. Men på stan har man lite olika ärenden att uträtta. Allt från att shoppa loss. Till att bara sätta sig och fika. I alla fall. När jag är ute så tycker jag att folk är för jävla duktiga på att stirra. Jag är likadan. Jag tittar gärna på folk. Men det finns en gräns. Paranoid som man är så är ju inte första tanken. Han/Hon tittar på mig för att jag är snygg. Kan ju bero på något helt annat. Helst negativt. Men när jag själv stirrar. Tittar intensivt. Då är det positivt. Oftast. Nästan alltid. Både på tjejer och killar. Äldre och yngre. Allt från att killen är fin. Snygg. Häftig. You name it. Även på tjejerna. Oj vad fint hår hon hade. Eller vad bra hon passar dem i kläderna. Eller hon kanske bara ser allmänt cool ut. Nu tycker jag dock att jag är fin. Är inte så att jag helst vill springa och gömma mig. För att jag ser ut som ett jävla åkerspöke. Jag är nöjd. Tack och lov för smink. Löshår i mängder. Perfection takes time. Eller? Vad vet jag. Skönheten sitter i betraktarens ögon. Right? Hur som helst så undrar jag om alla är så självsäkra. Som de får sig själva att framstå. I mina ögon. Men skenet kan bedra. Nu ska jag fortsätta tjata på M att han ska komma och styra upp riktiga hamburgare till mig. Inte nu. Men här i dagarna.
My work here is done. Over and out.

Love.Tattoo.

Jag har idag äntligen bestämt mig till 100% hur min tatuering ska se ut. Vart den ska sitta. Länge har jag vetat att två namn ska få pryda min vad. Har hela tiden sökt någon sorts passande symbol till detta. Hjärtan med initialer i till exempel.
Något form av tecken som står för kärlek. Men inte vetat hur jag ska få till det.
Men nu är det alltså klappat och klart. Det blir dessa två namn. Med ett lagom stort kinatecken ovanför som står för kärlek. Inspirationen kommer från: http://thelawofcarolina.wordpress.com/ där såg jag hur denna kommer se ut.
Även en suverän blogg som många borde läsa. Anyways. Bild kommer när tiden är inne. Nåväl det ena namnet tillhör min bortgånga bästa vän Marcus. En person jag saknar sjukt mycket. Som har förändrat min syn gällande mycket här i livet. Det andra namnet kommer tillhöra en person som i nuläget betyder mest för mig.
En person som varit med mig i upp och nedgångar de senaste åren. Det finns saker att reparera innan jag kan gå vidare och släppa det som varit. Båda dessa har förändrat mitt liv. Båda två med helt olika innebörder. Hur det än må ha varit. Så är jag tacksam för allt som har kommit ur mina relationer med dem. Det är kärlek för mig. Mina två största. They are irreplaceable. Always and forever.

Dunno

Saken är den att. Jag vet inte hur jag ska bete mig gentemot dig. Ibland är det lättare att vara sur och förbannad. Dessa känslor har alltid legat närmast. När någonting har haft med dig att göra. Är jag snäll och ödmjuk. Då får jag ingen respons. Precis som att du inte tror på mig. Att du inte kan ta till dig det. Är jag däremot grinig. Då vet du exakt. Hur. När. Var. Varför. Även fast jag gör dig fruktansvärt illa. Så går du på den vägen. Möter mig halvvägs. Det jag innerligt vill nu. Är att vi ska mötas igen. I mitten. Fast på den vägen som leder oss rätt. Den vägen vi borde stått kvar på från början. Damn alla dessa villospår. Nåväl. Inget ont utan att det kommer något gott ur det. Allting har en mening. Den enkla vägen är inte alltid den rätta. Lite får man kämpa med. Även mot. Still going strong. Right?!

Usch för detta väntande.

Ja herregud. Måste tiden gå så sjukt sakta? Det är alltid så när man har någonting suveränt att se fram emot. Men när man bävar sig för att en viss dag eller stund ska komma. Då är den hos dig på två röda. Varför? Skulle vara bra mycket skönare om man fick bestämma själv över tiden. Fast om alla skulle kunna göra det. Då skulle nog allting i hela världen kollapsa mer eller mindre. Right? I skrivande stund så väntar jag bland annat på att alla möten i veckan ska ske. Har en hel del att ta itu med. Men det jag längtar till mest är ett viktigt samtal. Lite pappersarbete med mera. Efter detta så ska mitt jobb kicka igång. Yes. Det var ett tag sen jag var ute i arbetslivet. Kan inte med ord beskriva hur mycket jag längtar. Så ni får försöka gissa er fram till denna underbara känsla. Den tid som jag dock verkligen skulle vilja spola fram till. Är september. Någonstans i slutet på denna månad kommer det bästa hända. Skulle nog utan tvekan kunna säga att det kommer bli årets höjdpunkt.
Total lycka förmodligen.
Men jag får helt enkelt hålla ut ett par dagar och även en månad. Försöka underhålla mig med någonting som inte alls ger mig varken inspiration eller lycka. Jag blir inte särskilt tillfreds med denna väntan. Men desto bättre när tiden väl är kommen.

Adoptera mera

Jomen precis. Jag har funderat på detta sedan ett par dagar tillbaka. Då jag snubblade in på en annons angående tigrar. Det finns tydligen endast cirka 3500 kvar i världen. Vilket jag inte riktigt vet om jag ska tro på eller inte. Sedan funderar jag även på hur det bara kan finnas detta antalet kvar. Jag menar. Ni vet väl hur pass vanliga katter fortplantar sig. Kommer alltid en massa babies från dessa underliga djur. Och varför fångar man inte in ett x-antal tigrar och ser till att dessa förökar sig. Fine kanske är hemskt att de ska leva i fångenskap. Det kanske till och med gör att de får svårare för att föröka sig. Men det är väl värt ett försök i alla fall. Eller? De finns på zoo för att vara underhållande. Visserligen vackra att titta på. Men jag tycker ändå att man ska försöka få antalet att stiga genom detta sätt. På många håll i världen. Eller så görs detta redan men jag är kanske inte tillräckligt insatt i det för att kunna yttra mig om det. Even so. Jag hoppas på att dessa vackra djur inte kommer dö ut. Blev idag stoppad på stan i hopp om att värvas till Greenpeace. Bra organisation for sure. Men jag kommer satsa på att ge pengar till WWF och Hjärt-Lung fonden. De har en större dragning till hjärtat mitt. Plus att jag gärna vill adoptera en tiger. Som det så vackert heter. Så fort ekonomin tillåter så ska jag engagera mig i detta. Nästa månad förhoppningsvis.För skojs skull så kör jag en: Peace out folks.

http://www.wwf.se/insamlingsportal/show.php?id=1190331

Finally

Äntligen börjar livet återigen inta sin rätta form. Jag har tagit mig ut ur min svacka som har gjort att jag inte levt till fullo de senaste veckorna. Men idag har livet kickat igång mig. Underbart. Kan det ha med att göra att semestertiden är slut för övriga medborgare? Jag tvivlar på det. Men man kan aldrig riktigt veta. Livet har sina konstiga sätt att fungera på. Medvetet eller omedvetet. Jag har idag ordnat med mitt hushåll. Städat och allt som hör därtill. Något jag däremot ännu inte fått tummen ur röven och ordnat. Det är min förbannade garderob. Här har ni tjejen som handlar för mycket. Men använder i stort sätt en fjärdedel av existerande plagg. Varav hälften av denna fjärdedel innefattar icke nyinköpta paltor. Varför är det så? Vissa saker kommer man aldrig få svar på. Förmodligen kan det bero på att jag i stundens hetta verkligen var tvungen att ha dessa kläder. Som en tröst? Som en rolig grej vid ett urtrist tillfälle i mitt liv?
Hur som helst så verkar inte dessa trasor vara så viktiga eller så roliga after all. Dessutom så funderar jag på om vi snart kommer gå in i den tidpunkt på året då hösten infaller. Det känns så. Det är trots allt augusti. Vi får se vad moder jord har för planer. Hösten i all ära med sina vackra färger. Synd att klaga. Men såklart lite sorg i hjärtat om sommaren redan är över.

Yes

Japp så blev det. I have made up my mind. Angående en sak iallafall. Framsteg Maria. Framsteg. Jag kommer successivt förflytta mina inlägg från bloggain. Till blogspot. Varför? Vet inte riktigt. Känns rätt bara. So now you know. Jag har dock funderat på vilken sida som är störst. Har flest medlemmar etc. Jag har ännu inte lyckats klura ut. Hur i helvete man gör för att söka bloggar på denna sidan. Hur man hittar alla intressanta bloggar. Om det ens är möjligt? Jag tycker ju att det borde vara det. Så ni som vet. Tell me. I need to know. Thanx

B J G

What if I told you. Your tears haven't been ignored.
And everything that was taken. Can be restored.

Feel this. Can you feel this?
My heart beating out of my chest

What if I told you. That innocence is yours.
And the beauty you have now. Is brighter than before.

One day

En vacker dag kommer du vakna upp och inse hur mycket du verkligen älskade mig.
Och jag kommer vakna upp bredvid den killen som redan visste det.

Herregud människa. Som jag älskar dig. I wish you knew.

Tommy

Maybe you call it madness.
But I call it love.
Innan sommaren är slut.

Facebook

Utfyllnadsinlägg. Självklart från facebook.
"Vilket väder är du" Ett vackert Norrsken.
När partiklarna når atmosfären får de mer energi. Precis som du får när ditt humör stiger. När de sedan blir normala igen avger den där extra energin det fina ljus som du och jag ser som ett norrsken. Precis som norrskenet så lyser du även när din energi inte finns kvar. Du finns i folks hjärtan och där slocknar du aldrig. Fortsätt att göra saker som du mår bra av och unna dig en liten stund för dig själv varje dag.
Ja jag kan inte göra annat än att hålla med.

Another one

Okej då kör vi ännu ett allmänt. Vardagligt. Tråkigt inlägg. Jag måste skriva av mig.
Ni måste läsa det. Vi kan ju passa på att konstatera att när dessa inlägg skrivs så har jag haft annat för mig. Hör och häpna. Jag har faktiskt ett liv. När livet inträffar så har jag inte lika mycket tid. Tid till att tänka. När jag kommer med djupare. Mer kreativa inlägg.Då har jag helt enkelt inte gjort någonting. Jag är mobbad och ingen vill leka med mig. Eller så är det jag som inte orkar med dem? Allting är relativt. Even so.
Ren fakta. Det kommer icke ske att ett vardagligt inlägg kombineras med ett djupt.
Så here we go.
En natt av fasa skräck och ångest. Trodde kattfan skulle kola på plats. Det började på dagen med att han hade svårt att kissa. Fram emot kvällen bestämde jag mig för att ringa veterinären dagen därpå. Men så kom natten. Jag hade inte sovit ordentligt på flera dagar. I tidigare inlägg har jag påpekat att jag levt som i en bubbla. Mycket har nog berott på sömnen. Överlycklig att klockan sakta men säkert började närma sig 22.00. Siktet inställt på en ordentlig sömn kommande natt. Icke. Klockan passerar midnatt. Jag är för orolig. Kommer inte till ro. Jag tvingar mig i säng närmare 04.00. När klockan är 05.13 och jag är halv vilande. Vaknar jag med ett skrik. En katt ylar. Paniken kommer. Men jag ser att mina katter ligger tryckta intill mig. Ljudet kom utifrån. Tack och lov.
Nåja veterinären blev det. Spolning av urinröret och urinblåsan. Ni som har katt. Mineraler. Kristaller. Urinsten. Urinstopp. Enough said. Ni hajar. Hemkomsten bjöd mig på en massa skratt. Tiger. Mitt älskade lilla djur. Såg ut som han kommit hem från systemet. Med en aning för mycket förfriskningar. Så jävla groggy. Vinglig. Sliten. Ynklig och trött. Men nu mår han bra. Jag kommer få agera doktor med att mata honom med mediciner. Smärtstillande och anti inflamatoriskt. Även diet har han satts på. Gosh I really love my fyllekatt.
Nu blir det film-maraton med Batman och Sagan om ringen trilogin.
Jag och Tobbe tar oss en slördag. Det är befogat.

Sleepless

Yes Oh baby jag har en sådan natt. När John Blund lyser med sin frånvaro. Kanske detta "lysandet" som gör att sömnen vägrar infinna sig hos mig. Sitter på msn med lite random vänner. Mycket spännande ämnen kan det talas om såhär mitt i natten.
Allt från Kikki och hennes förkärlek till falukorv. Som vi halkade in på när jag kom fram till att jag har ett såpass allvarligt sockerberoende att jag seriöst borde söka hjälp. Jag är så fruktansvärt beroende av godis. Nej här är det inget trams om att jag dör om jag inte får godis just nu. Jag klarar inte en dag utan godis.
Nu pratar vi att jag måste ha godis. Jag kan trycka i mig ett par kg om dagen. Nästan.
Jag blir nästintill fysiskt sjuk om jag inte får godis varje dag.
Jag skiter fullständigt i om ni tror mig eller inte. Men så illa är det faktiskt.
För övrigt så har dessa passerande dagar behandlat mig som om jag bodde i en bubbla. Jag har känt mig fruktansvärt fast. Inlåst. Begränsad. Av någon konstig jävla anledning så har det känts som en så kallad outer body experience.
Out of body experience.
Fråga mig inte hur när och varför det skrivs som det gör.
Jag tar med båda. Vet icke vilket som är det korrekta. Så take a pick.
Vandrat omkring i en dimma utan en utväg. Nej jag är inte deprimerad. Ledsen. Eller mår dåligt på något sätt. Jag är faktiskt väldigt rofylld och harmonisk. Kanske beror det på att. Är man inlåst. Begränsad. Har ett sorts skydd runt om kring sig.
Då kan ju ingen ta sig in. Personen kommer in lika enkelt som jag kommer ut.
Vilket i detta fallet inte är en möjlighet.I nuläget. Life is good.
Jag ska åter krypa in i min dimfyllda bubbla och sätta på en film.
Bara mysa och njuta medans en ny dag gryr.

I am. You are.

You were the first. You`ll be the last.
Wherever you go. I`ll be with you. Whatever you want. I`ll give it to you.
Whenever you need someone to lay your heart and head upon.
Remember. After the fire. After all the rain. I will be the flame.

Onsdag

Nu kommer jag vara så sjukt jävla tråkig. Jag kommer berätta om min dag. Något jag stör mig på när bloggare skriver samma sak. Dag ut och dag in. Där det i stort sett aldrig händer något nytt. Jag brukar gärna skriva lite mera ingående saker. Tankar. Funderingar. M.m. Yes ofcourse är det ingen som tvingar mig att läsa dessa. Det gör jag inte heller. Tappar helt enkelt lusten.
Men som sagt. Idag kommer det bli en vanligt inlägg. Kort och gott.
Jag och Tobbe bestämde oss för att dra ner på stan. Helt överlycklig fixade jag mitt hår med clips och löshår som hade räckt till att väva en matta. I väntan på Tobbe går jag till Robertos. Pizzerian längst upp på min gata. Ska inom snar framtid börja jobba där. Denna har kommit att bli mitt andra hem. Underbar lite restaurang. Mycket trevligt. Tobbe anländer och vi vandrar ner till stan. Först till apoteket. Gick inte som det skulle där. Så det var slöseri med tid. Vilket innebar att hade jag vetat detta så hade jag inte kommit försent till polishuset. Där jag skulle förnya mitt pass. På stan stötte vi på dessa människor som säljer mobilabonnemang. Utanför affärer. Oj vilket gott skratt jag och Tobbe fick oss. Människan halvt slet i mig. Men jag talade omkull honom. Stackaren hade inte en chans. Jag har både abonnemang och kontantkort. Efter ett tag insåg han att det var kört. Jag önskade honom en bra dag. Sen gick vi igen. Skulle sagt att jag sålde mig själv och frågat om vi skulle ses. Han var ju trots allt ganska söt där han stod lite halvt bortgjord. Sedan styrde vi mot systembolaget. Insåg att det var onsdag. Blev lite smått sugen på utgång. Men vi sket i det.
Sedan begav vi oss till restaurang Ming. Yes vi glömde betala. Fråga mig inte hur fan det gick till. De ropade tillbaka oss efter att vi vandrat ut. Ett jävla massa skrattande blev det. Hem och lämna av cidern. Byta skor. Traska till OKQ8. Posta brev och hämta paket. Blev återigen en sväng till Robertos. Jag drack en cider. Tobbe en cola. Underbara dag. Precis vad jag behövde. Slutade med film och lite städande från min sida. Tack Tobbe för att du bytte lampa i mitt höga tak som jag inte ens når upp till med en stol.
Thanx for en suverän dag. Jag beklagar sorgen för er som måste läsa detta inlägg fullt av skit.
Men kul som fan hade vi. Tjingeling.

Styrka

Min starkaste egenskap är tydligen. Precis styrka.
Se och lär pojkar och flickor.
Du går genom livet med högt huvud. Vet att du råkar ut för läxor i livet som är just det. Läxor. Det är bara att se på och gå igenom. Du känner dig själv och är redo för vad som än komma skall. Du är en förebild för många.
Se till att du väljer dina vänner med hjärtat.
Länge leve facebook och alla dess underbara quizes.

Stand by me

It`s my dream. My wish. Mitt hjärta. Min själ. Min kropp.Skriker efter dig.
Du lovade. Tio månader eller tio år. Spelar ingen roll. Det är slutändan som räknas.
Jag får alltid som jag vill. Det vet jag. Det vet du också. Weird but true.
Nej jag kan inte väcka folk från de döda. Vi klarar av mycket mer än vi tror.
Underskatta aldrig er själva. Överskatta aldrig någon annan.
Vissa säger: Släpp det förflutna.
En del säger: Lär av dina misstag.
Andra säger: Kämpa för det du tror på.
Jag säger : Ge aldrig upp.

You

If you can`t trust. You can`t love. Then I guess I`m a hell of a truster.
Cause I love you so much. Alla gör vi misstag. Jag gjorde ett enormt.
Men lilla gubben. Släpp det och öppna dina ögon. Det är inte som förr. Vilket innebär att det bara kan bli bättre right? Jag vet det. Du vet det. Vi mot världen. Du och jag för evigt. Du sa det. Minns du inte. Jag bär ett halsband. Det jag fick av dig. Den dagen du kom hem med en röd ask från guldfynd. Jag satt i köket och rökte under fläkten. Jag minns det som igår. Sen gav du mig den fina asken. Jag öppnade den. Där i låg ett halsband med ett kinatecken i guld. Det tecknet stod för kärlek. Jag frågade vad du hade gjort nu. Varför fick jag detta. Ditt svar var. Du ville bara göra mig glad. Idag bär jag det tillsammans med min förlovningsring. Jag har din här hemma. Men den ligger i den röda asken. Jag skulle vilja bära din ring runt min hals också. Kanske så det borde vara. Dock så tror jag och verkligen hoppas på att vi en dag igen bär dem. Eller kanske inte dessa två. Kanske ett par nya. Dessa kan få representera det som var. I nuläget är jag väldigt lycklig. Men du fattas mig. Fem år är inte att leka med. Vi ska kunna hitta tillbaka till varandra. Hur svårt kan det vara. Varje år blir vi äldre samtidigt. På samma dag. Hur ofta sker det. Det vi hade var speciellt. Det är lätt för dig att vara en liten morhoppa som kan sätta sig på tvären när du är lite mindre än 50 mil ifrån mig. But I wonder. Är det verkligen så lätt som du vill att det ska vara. Jag tror inte det. Ingen känner dig som jag gör. Jag säger alltid nuförtiden. All in. No regrets. Men detta är ett misstag jag verkligen ångrar. Jag ser ändå på det som att det var meningen. Vi satt fast. Vi fick en chans att bli dem bästa vi kan bli. På varsitt håll. Kanske för att det ska hålla livet ut nästa gång. Jag vill tro det. Allt har sin tid. You`ll see. Innan sommaren är slut.

Usch vilket tragiskt jävla inlägg detta blev. Men det får duga i brist på annat. Jag kommer med största sannolikhet radera detta inom några dagar. Återigen. So long suckers. Damn I`m a stuck up bitch.

Congrats

You are still missing in my heart. In my mind. And ofcourse. In my life.
Congrats min älskade vän som idag skulle gått in i kapitel 27 i livet.
Snart har 7 år passerat sedan du lämnade denna världen.
Hurts like hell och jag önskar att vi kunde spola tillbaka tiden.
Du var obeskrivlig och totalt underbar. One of a kind.
Du har gett mig otroligt många fina och galna minnen.
Det är jag tacksam för.
There will never be another one like you.
Så Grattis Grattis Marcus. Jag älskar dig och saknar dig.
You may be gone. But never my love for you. You are always with me.

Welcome till Blogspot

Trevligt värre.
Jag har haft stora funderingar på att mova min blogg till blogspot instead.
Tack vare den underbara velighet som alltid infinner sig när denna damen
har olika beslut att fatta. Därav att denna blogg kommer ha en existens men
med ett otroligt fattigt innehåll. Halva segern vunnen i alla fall.
Jag har fått tummen ur röven och lyckats gå från enbart tanken. Till ett skapande.
En vacker dag kommer bloggen vara fullskriven och relativt ofta uppdaterad.
Men tills dess. Ni som icke vet vart den andra bloggen ligger.
Kan jag bara säga. So long suckers. På återseende.

Rain

Let it rain rain. Let it rain. Jag älskar regn. Regn och åska. Blixtar och dunder. Magiska under. Luften är aldrig så frisk som den är efter ett rejält oväder. Konstigt nog så sägs det att efter en rejält hetsig diskussion. Även kallat storbråk. Så ska luften vara rensad. Ni vet vad jag pratar om. Kan tyvärr inte hålla med där till 100%. Visst en del saker kanske löser sig. Reds ut. Etc. Men det finns alltid något kvar. Som förmodligen kommer ligga och gnaga. Knappt märkbart. For sure. Men som växer tills nästa storm inkommer. I förhållandet. Jag fortsätter förlita mig på att åska och dunder. Är de enda faktorer som kan rensa något såpass att det som var. Alla spänningar. Kvavheten. You name it. Allt som var innan ovädret bröt ut. Är ett minne blott. En ny luft kommer efter det. Friskare och renare. Efter regn kommer solsken. Eller? Solen har ingen somhelst beydelse för mg i detta.
Fundering numero två. Kan man vara lycklig utan att älskas av någon. Eller älska någonting / någon. Jag tror att riktig äkta lycka infinner sig i den stund / dessa stunder. Som man älskar. Tänk er själva. Du kanske är älskad av alla i världen. Du kanske är älskad av en enda. Känner du lycka över det. Även om det är en person du absolut inte känner något för. Jag tror inte det. Jag är endast lycklig då jag brinner för något. Jag älskar hellre en person som inte älskar mig. Än blir älskad av någon I couldn`t care less about. Det ger mig ingenting egentligen. Fine hur kul är det att älska någon och inte få någonting tillbaka. Där känslorna inte är ömsesidiga. Jag känner inte så. Klart det är tråkigt absolut. Men jag lider inte av det. Bara blotta tanken på att denna människa existerar. Får mig att känna lycka. Om lyckan är så stor nu. Hur enorm kommer den inte vara den dagen jag älskar någon. Som älskar mig lika mycket tillbaka.. Den totala lyckan right? Du kanske inte alltid kan skapa din egen lycka fullt ut. Ibland kanske det fattas något. Men låt det inte hindra dig. Håll sinnet öppet för att släppa in någonting som tillför det där lilla extra.
When your heart bleed. You are dead. Dead. Indeed

Happiness

Underbara sommar som har tagit mig med storm. Det är viktigt att stanna upp. Andas. Njuta. Jag är så fruktansvärt lycklig. Tillåt dig själv att vara det. Ofcourse så är det lika rörigt i huvudet på mig. Som vanligt. Med alla dessa hundra tankar. Som den överdrivet kärleksfulla människa jag är. Hoppas jag på en sommar fylld av kärlek. Det är icke omöjligt att det sker. Jag har dock fastnat för en underbar person. Men det ville sig inte riktigt. Jag får nöja mig med att ha denna kontakt med honom. Som jag har i nuläget. Love it. Love him. Jag blir rofylld av bara tanken på honom. Nice. Men jag har införskaffat mig ett tidsfördriv tills denna människa tar sitt förnuft tillfånga.Vilket inte kommer hända förrän Hell freezes over. Vilket kan ske närsomhelst. Right? Grisar kan i alla fall flyga har jag konstaterat. Men hur som helst så har jag ett dejtobjekt häruppe. Exciting. Very spännande. Nu väntar jag bara på ett bio-gående. Sen är allt klappat och klart. This way or another.
It`s the good girls that keep diaries. The bad ones don`t have the time.

R.I.P

Nu är Michael Jackson borta. Även Farrah Fawcett. Personligen så trodde jag inte på detta med att han var pedofil. Men det är upp till var och en.
Rest In Peace Michael. King of Pop.
Rest In Peace Farrah. The Angel.

Sick

You make me sick
Ja verkligen. Du får mig att må så jävla illa. Jag som är en allmänt kärleksfull person. Jag älskar allt och alla i stort sätt. Men nu. Just idag (visserligen många andra dagar också) Så tål jag dig inte. Jo detta är dock en vanlig reaktion när jag väl samtalat med denna människa. Slutar alltid med att jag vill krypa ur skinnet. Vända mig ut och in. Även spy upp mina inälvor och allt som hör insidan till. Varför ens fortsätta beblanda sig med en människa som får en att må så dåligt. Kan man ju undra. Men hat och kärlek går hand i hand. Det ena kan inte existera utan det andra. Det är någonting man aldrig kommer ifrån. Tror jag. När det handlar om en före detta. Om man har delat en stor del av livet med denna andra människa. På gott och ont. Då är det inte alltid lätt att bryta kontakten rakt av. I alla fall så fungerar inte jag så. Ähh jag är väl sadistisk. Men jag tror att det är väldigt svårt att bli helt likgiltig till ett ex. Antingen hatar man personen. Eller så älskar man den. Eller hatar /älskar den om vartannat. Väldigt komplicerat. Väldigt enkelt. Väldigt vanligt. Svårt att bli likgiltig om man gått igenom mycket tillsammans. Kom precis på att idag är det exakt ett år sedan jag flyttade ifrån honom. Vad lustigt. Ja ni ser. Ett år sen och jag är fortfarande lika arg och förbannad på situationen. Vi har oss själva att skylla. Men det är jag som har tagit det hårdast. Fast det jävla fanskapet visar ju inte känslor. Livet har sina törnar. Jag är inte ledsen eller deprimerad. Bara trött på ditt beteende. Så idag har jag tydligen bott här i Hudiksvall i ett år. Anteckna det era fulingar.
Jag förstår inte riktigt vad du vill. Men håll dig borta.

Angel

Hur kan man tro att man är en ängel. När ondskan kapat ens vingar och smutsat ner ens vita särk. Kanske för att man en gång kunde flyga.
/ ur Carolina Gynnings bok EgoGirl.
Vackert skrivet right?!

Chaos

Ja rubriken säger sig självt right? Ligger här pissnödig som ett as och verkligen drar ut på toalettbesöket. Ska banne mig in med ett inlägg först. För att jag kan. För att jag vill. För att det var allt för längesen jag skrev.
Uppdatering. Midsommar kunde ha slutat i en katastrofalt tråkig dag. Om det inte hade varit för min kära vän Mikael Blomdahl som kom och räddade mig från en fruktansvärd tristess. Mikael anländer och vi börjar med att vandra mot Coop Extra. Maria ska ha godis i mängder. Eftersom jag så fint hade planerat att inhandla alkoholen. På midsommarafton. En fredag. Inte ens en röd dag. Men bor man inte i Västerås längre så måste man nog tänka till en extra gång innan man planerar. Systembolaget var stängt. Så i brist på alkohol så skulle det bli godis istället. Men inte då. Tydligen var Coop också stängt. Wtf?! Nåja det blev ett hopp om hemköp mitt i centrum. Öppet. Halleluja. Godis för 198 :- Heldött på stan. Hemvandring. Ta nån cider och öl och prata och umgås som om det inte fanns en morgondag. Tur att Micke redan hade med sig lite av sitt systembolag hemifrån. Så tack för det. Tack för sällskapet. Till er andra. Jag är inte tjock. Bara charmigt rund.
Konstaterande. Ju mer pengar det finns i en familj. Desto mindre plats för kärlek. I en familj ska man finnas för varanda. Ställa upp. Så ska det vara. Men nej. I denna familj ska man tänka på sig själv. Om man så går över lik. Eller i detta fall får de bortgånga att vrida sig i graven/gravarna. Tvi tvi tvi. Pengar = Hyckleri. Utnyttjande. Fjäsk och falskhet i mängder. Så jag tar min bror i armen och emigrerar till en djungel någonstans mitt i ingenstans. Där aporna har mer sammanhållning och mentaliet än en del av denna familj. Så sant som det är sagt. Mycket vill ha mer. Don`t forget. Det är ensamt på toppen. Jag lider med er som är för blinda för att inse vad som händer. Hur ni blir utnyttjade till maximum för att ni är så underbart snälla. Bakom fasaden. Right? Nåja. Vi står bakom er sen. Promise.
Planering. Trycker in en liten snabb rad om helgen som kommer. Äntligen ska jag dra min jädrans utgång som jag traggat om sedan inflytt 1 mars. Nu ska den bli av. Fredag. Bockarna. Be there. Förfest hos moi med. Micke B. Micke B. Simon? Calle? och Jocke. E. Kanske får vi med ännu en Micke. Ja alla häruppe heter tydligen det. Lyssnar på Tyler Hilton. Sjunger mycket bra. Sköna låtar. (Snubben från One Tree Hill) Spotifya honom. Fan jag måste kissa nu. Enjoy inlägget. Det skulle jag ha gjort.
A wise girl kisses but doesn't love. Listens but doesn't believe.
And leaves before she is left.

Poem

Albert Camus once wrote.
Blessed are the hearts that can bend. They shall never be broken.
But I wonder.
If there's no breaking then there's no healing. And if there's no healing then there's no learning. And if there's no learning then there's no struggle. But the struggle is a part of life. So must all hearts be broken?

Reading

Äntligen har jag fått hem mina böcker som jag har beställt. Ikväll blir det en myskväll. En myskväll med mig själv nedkrupen i sängen. Tangentbordet på magen. Böcker i högsta hugg. Första boken kommer bli Magdalena Graaf. Det ska bli ett sant nöje att döda dig. En sann historia om hennes liv när hon var 19 år. Gravid och gick in i ett äktenskap. Ett äktenskap med en man som har en kriminell bakgrund. En man som kommer misshandla henne och utsätta henne för terror. Jag älskar verklighetsbaserade böcker. Även filmer. Fick också hem Liza Marklunds Asyl och Gömda. Men dessa två kommer jag inte läsa ännu. Efter Det ska bli ett sant nöje att döda dig. Kommer jag läsa Katerina Janouch. Anhörig. Denna är också sann. Ofcourse. Handlar om hur det är att leva med en missbrukare och alkoholist. Läst den en gång tidigare. Fastnade direkt. Så nu har jag ett eget exemplar av denna hemma. Nu blir det öppna första boken med ett halvt öga på msn. Passar bra till detta vädret. Mulet och lite smått regnigt. Love it. Känner mig väldigt lycklig och rofylld.
If you tell the truth you don't have to remember anything.

IT

Då har jag efter mycket om och men. Lyckats få tag på Stephen Kings IT. Allt hårt arbete som ligger bakom var nog inte värt det. Filmen är ju kass. 20 år gammal snart. Så vad förväntar man sig egentligen. Jag är ett fan av äldre skräckisar absolut. Candyman till exempel. Eller varför inte Halloween eller Fredagen den 13:e. Imse Vimse Spindel. Har inte koll på de där riktigt. Vissa filmer. Trots att de går ur tiden och klassas som B. Måste man nog ändå tycka om dem. Bara för att. Nostalgi i all ära. Så nu ligger jag här. Klockan passerade precis 00.00. Ohh spöktimmen. Herregud. Ta mig tillbaka. Till den tiden. Den tiden då klockan 00.00 var så mycket mer spännande än nu. På den tiden när det var så roligt att vara ute sent och leta. Leta efter alla kusligheter man kunde komma över. Ja och varför inte tomtrace. Allt för att få till något utmanande i vardagen. Jag är uppvuxen på en ö. Tidö-Lindö. Ett av världens tryggaste platser. Att vara ute och ränna under sommarloven var inget ovanligt. Palla äpplen. Tomtracea som sagt. Fanns en del kusliga place där ute också. Men inget slår Tidö slott. Eller Engsö. Har dock aldrig själv upplevt något under ett Engsö besök. Däremot ut mot Tidö slott. Där försvann självlysande studsbollar in i tomma intet. Leksaker som låg undanstoppade i garderoben. Gick igång. Utan batterier i. Ni vet dessa små leksaker som man trycker på så att man hör ljud. Till exempel hund. Katt. Tåg och så vidare. Kalla det vad ni vill. Vi som var där. Vi vet att det är inte normalt när sådant händer. Finns många andra storys också. Men en del ska man behålla för sig själv. Blir lite mera mystiskt så. Vetskapen att man vet något som ingen annan vet. Eller varit med om något som ingen annan varit med om. Egoistiskt kanske. Tycker det är mycket viktigt att ha en egen del som bara är till för mig. Mig och ingen annan. Ger man bort. Eller delar med sig för mycket av sig själv. Då finns man tillslut inte kvar. Inget eget jag. Man är bara uppdelad. Till allt och alla. Enligt mig i alla fall. Nåja. Har lyckats ordna min dator efter mycket om och men. Bråk och stök. Innefattande en ominstallation. Blev till att köpa nytt nätverkskort. Mycket stolt är jag då jag lyckades sätta dit detta själv. Sedan tog jag hem alla viktiga program. Min dator är mycket lycklig. Nu blir det snart ett försök till att sova. Kommer ha ett öga öppet. Måste hålla koll på alla dessa clowner from hell. Jag saknar dig i0h.
Kärleken sjuder till mitt picknick luder.

In tha city

Fan tar dig Rickard ditt dumma helvete. Du kan fan inte ringa och väcka mig 05.14 på morgonen. Bara för att du är på Sweden Rock. Full som en alika. Skitglad. Fyfan. Ska personligen skapa en tyrann. En i samma stuk som Hitler. Skicka ner honom till Kristianstad. Vänta och lurpassa på dig. Tills du är hemma igen. Nåja. Dagen började med en läkartid 11.15. Gick snabbt. Smidigt. Enkelt. Sen blev det shoppa satan på stan. Ringde febrilt till allt och alla. Letade efter någon att luncha med. No such luck idag. Vissa sov. En del jobbade. Resten hade redan ätit. Började inne på Åhlens. Smink och skit. Mycket viktigt. Movade sen till H&M. Kläder och så vidare. Sen min absoluta favoritaffär för tillfället. Intersport. Med siktet inställt på mina älskade DC shoes. Likadana som jag hade beställt. De som var 2 storlekar för stora. Ett par nästan likadana. Märket var rosa / vitt . I stället för helt rosa. Dessa var helt klart snyggare ändå. Blir tillbakaskickning på de andra. Ofcourse. Träffar världens trevligaste kille där inne. Ja såklart han är trevlig. Han är försäljare. Fanns även en cirka 50 årig herre. Vi tre hade väldigt trevligt. Jag som vanligt. Härjade sönder. Mycket skrattande. Skitkul verkligen. Folket här är oslagbara. Nåja det slutade med en kram från herren och en fin rabatt. Även en nyfunnen bekantskap. Tack Joseph. Fucka inte ur totalt nu i din nya lya. Då var det bara apoteket och Hemköp kvar. Runt 14.30 var jag hemma igen. Påsar och saker överallt. Köpte räkor till mina cats. Jag är grym. På fredag blir det handla med John. Systemet. Ominstallering av min dator. Även middag. Får se vad vi bestämmer oss för. Jag satsar nog på kinamat. Eller något åt det hållet. Grekiskt? I Västerås hade det helt klart blivit pizza hut. Utan tvekan. Nu väntar jag bara på att alla kläder som jag har beställt ska komma. Min nya hemtelefon från elgiganten också. Sen är jag redo att inta sommaren ordentligt.
För att jag kan.
Veni Vidi Vici

Love Story

Gimmie gimmie gimme. Jag vill ha en kick ass love story. Hur underbart skulle inte det vara. Tänk er själva. Ni som är kärleksfanatiker. Vem vill inte ha en egen Twilight upplevelse. Yes ni läste rätt. I love denna film. Den är ruggigt bra. Eller. The Notebook kanske. Lite mera trolig. Men tråkigt as usual så är det bara en film. Inte konstigt om man vill bli skådespelerska. Livet skulle aldrig vara tråkigt. Nya filmer. Nya roller. Tragiska. Roliga. Spännande. Vissa är inte gjorda för det och gör bara ett par filmer. Resten lever för sina roller/filmer. Blir enorma. Legender. Jag hade nog älskat det. Garanterat fallit för varenda manliga motspelare. I dagsläget så finns det en person jag vill ha. Ha honom tillbaka. Min egen love story. Men ingen kick ass. Bara en vanlig relation. Medgångar. Motgångar. Även ett långt innehållsrikt förflutet. It`s the real life. Några säger: Släpp det förflutna. En del säger: Lär av dina misstag. Resten säger: Kämpa för det du tror på. Mycket inspirerande när man själv är kluven. Splittrad som en slicead ananas. Eller varför inte en spegel. Så kan vi slänga in 7 års olycka också. Pricken över i:et. Grädden på moset och så vidare. Finns en annan. En person jag fallit för. Stupat rakt ner framför. Tycker inte alls det är skumt att folk blir så förändrade. Ni vet så sjukligt annorlunda när de har blivit tokkära. Anledningen är mycket enkelt. Han/Hon slår i huvudet så jävla hårt på vägen nedåt. Sen blir man aldrig sig själv igen. Även om man lever skitlycklig resten av sitt liv. Eller om det går käpprätt åt helvete. Hur som helst så är du en erfarenhet rikare. Nej erfarenheter är inte de situationer vi hamnar i. Erfarenhet är vad vi får när vi hanterar dessa situationer. Jag vill ha en odödlig kärlek som varar i all evighet. En kärlek så stark att den aldrig, aldrig kan splittras. Ta mig till filmernas värld. Bara för ett tag om inte annat. Det skulle vi alla behöva någon gång. Då och då.
Jag älskar dig i0h.

Stop it.

This sucks. You suck. Jag är bara förvirrad. Tänker inte ens ta mig själv på allvar nu. Jag vill men jag vill inte. Jag kan men jag kan inte. Jag tänker men jag tänker inte. Den som inte säger nånting. Har ingenting sagt. Silence speaks louder than words. Nä fyfan. Trött på han / hon / den / det. Nåja även den perfekta har sina dåliga dagar. Detta är inte så illa egentligen. Kunde varit mycket mycket värre. Men fan vad det är störande om inte annat. Laga lite mat. Sätta på en film. Sen kila iväg och hämta mina grejer jag beställt. Åhh bl.a mina efterlängtade underbara rosa/svarta DC shoes. Yes I`m bragging now. För att jag kan. Bästa skorna ever. Skateskor is tha shiet. Den som säger annat. Ljuger. Kunde inte bry mig mer. Kunde inte bry mig mindre. Idag är jag likgiltig samtidigt som jag saknar dig.
Ordning är till för idioter. Ett geni som jag behärskar även total kaos.

Happy Birthday

Så går man in i kapitel 24 i livet. Grattis till moi. Även grattis till min älskade Tommy. Som har entered kapitel 25 nu. Minns första gången vi träffades. Kalle på Spången. 18 juni 2003. Du drack alltid kaffe lattè. Jag frågade när du fyllde år och jag trodde du skämtade. Att du drev med mig när du sa 26:e maj. Du var tvungen att ta upp ditt leg för att bevisa det. Det är ett av de lustigaste ögonblicken i mitt liv. Några månader senare fick du ditt körkort och var så stolt. Du skulle använda det som legitimation hädan efter. Namnteckningen som inte ens är din egen. Den skulle vara snygg och prydlig. Galning. Det var väldigt mysigt den dagen. En av de bästa. Vi gick till Vasaparken. Åsa var också med till och från. Du satt på din skateboard. Inte under trädet. För tänk om någon fågeljävel skulle skita på dina dreads. Hemska tanke. Vi byggde små gräshögar som vi eldade på. Jag började frysa. Hade ingen tjocktröja med mig. Så vi gick och köpte en. En som du valde ut. Assnygg. Sen vandrade vi tillbaka och satt där ett tag till. När regnet kom började vi röra oss hemåt .Jag skulle sova hos Åsa. Du bodde på Pettersberg. Du höll mig i handen hela vägen. Den dagen glömmer jag aldrig. Det var underbart att få träffa dig nu igen. Jag tror på oss innerst inne. Jag saknar dig. Känns sjukt konstigt. Första födelsedagen som vi firar separat sedan 2004. Eller ja DIN födelsedag. Mycket viktigt right? Men det finns en mening med allting och jag tror att vi löser detta. En dag. Läk du dina sår. Så finns jag här sen. Vad är oddsen egentligen att man fyller år på samma dag? Det händer nog inte alltför ofta. Vi har tagit oss igenom värre saker än detta. Som sagt. En dag. Men denna gången blir det rätt. Enkelt. Med facit i hand.
Buildings burn. People die. But true love lasts forever. You`ll see.

Baby

Maybe. Dessa nätter med full tanke-verksamhet. Love it. Skönt att rensa skallen innan en ny dag gryr. Ikväll har jag en sån stark längtan till att skaffa barn. Aldrig velat haft det. Aldrig. Men något har förändrats. 2008-2009 verkar vara make babies år i allra högsta grad. Alla blir gravida känns det som. Icke jag. Försöker inte ens. Kan vara bra att ha något slags förhållande först. Jag och en vän tog ett varsitt test. Hennes var plus. Mitt minus. Ganska lustigt tycker jag. Kunde lika gärna varit tvärtom. Hade varit på gott och ont. Innerst inne är jag nog glad över att jag slapp. Men samtidigt så känns det lite tråkigt. Hade varit nice. Men vem vet vart livet tar en. Lillasyster sprang om både storebror och storasyster. Då talar vi om hela kitet. Linda är nu gift och har barn. Hennes Elva är den sötaste tjejen på denna jord. Därför längtar jag. Någonstans är det nog underbart kan jag tänka mig. Namn har jag också bestämt. Två kickass names. Speciella. Precis som mina barn skulle bli. Men jag är väldigt kräsen. Fadern måste vara lika bra som jag. Om denne ens existerar. Thanx Ferna för detta citatet. Lika bra att skriva att det kommer från dig. Åker väl på storstryk annars. Right?
Det är inte lätt att vara ödmjuk när man vet att man är bäst.

Wrong turn.

Då var man hemma igen efter sex dagar i Västerås. Följt av en helvetes natt. Underbara vägkskyltar som gör att man hamnar långt åt helvete fel. Trots en GPS. Denna som alltid har fungerat som en superbra vägvisare tidigare resor. Gjorde att vi hamnade på Köpmangatan i Delsbo. Inte i Hudiksvall. Vi lämnade Västerås 22.30. Torsdagskvällen. När vi passerade två "Näsviken" skyltar och även en "Norrbo" skylt. Undrade jag vad som var fel. Men inte mer med det. Inte ens när vi åkte förbi "Ljusdal" skyltar. Vände vi om. Nej när vi var framme i Delsbo. Då förstod till och med Daniel att vi inte var på rätt Köpmangata. Fyra timmar efter starten. Daniel skyller på mig. Jag skyller på GPSen. Det slutade i alla fall med att vi inatt körde förbi min storasysters hem. Ute i ingenstans. Norrbo. Men då visste jag att vi var på rätt väg. Vi skulle komma hem. Väl hemma var det dags att ta sig in fort som fan. Katterna. Mina stackars små djur som hade suttit/legat i transportburarna. Fyra timmar. Men underbara som dem är så var det inga problem. Slängde snabbt upp kattlådorna, i med kattsand. Även fram med mat. Nu springer dem omkring och fräser åt varandra. WTF?! Levt ihop i fem år snart. Så börjar dem med dessa dumheter. Tokigt. Men förövrigt så är det riktigt jävla nice att vara hemma igen. Packat upp. Handlat och så vidare. Blir mobbad av Daniel. Jag är efterbliven och det var mitt fel att vi hamnade åt helvete inatt. Så det kommer jag få höra livet ut. Thanx. Men du är underbar som körde upp mig. Blev en spännande resa. Verkligen. Världens sommarväder här uppe. Jag är lycklig. As usual. Börjar bli standard på det nu. Fick ju träffa Tommy. Har saknat honom så sjukt mycket. Det var nästan ett år sen vi sågs sist. Då jag flyttade från honom i Nyköping. Vad som händer nu. Får vi se. Önska kan man alltid. Brukar gå som man vill. Om man har rätt inställning och en suverän framåtanda. Sen om det tar en månad elller tio år. Spelar ingen roll. I slutändan är det endast resultatet som räknas. Tack för en underbar dag. Jag behövde verkligen den. You are and always will be. Simply The Best.
In the end of your life. You`ll see that the journey is the destination.

Road trip. Snabb trip.

Får bli ett kort inlägg idag. Ett lite mera "dagboksinlägg" Sorry Matte. Har inget djup ingående att skriva om. Kort och gott. Det bar av till Västerås igår. Alltid lika skönt att komma ner snabbt. 32 mil på 2 timmar och 20 min. Awesome. Plattan i mattan. Väl framme hos Hanna blev det att springa till Ica och köpa crunchy och mjölk. Mycket viktigt. Det är den bästa frukosten man kan äta. Ja Mattias jag ber om ursäkt för att jag förrådde dig. Men jag ska köpa vaniljyogurt också. Dont`t worry. Maria fixar. Always. Haha och ja jag kommer äta det när vi dricker. För att jag kan. Vi fixar något annat att äta också tycker jag. Måndag idag då. Får se om jag hinner eller har möjlighet att träffa Sonny. Sen ska jag väl trycka in Ferna och Jonas kanske. Carola blir det också. Med Tommy. Men inte förrän på onsdag innan hemfärd igen. Hämta hennes kattlåda. Hanna ska låna våran älskade Stewie. Tiger och Sumpen åker med moi upp. Dessa två lämnar jag aldrig ifrån mig. För er är dem bara katter. För mig är dem håriga barn som går på alla fyra och inte kan tala rent. Love them. Oh well. Time att go and ta en dusch. Sen börja inta Västerås. Nog för att det är jävligt kul och smidigt att ta sig ner hit så kan jag inte påstå att jag gillar denna staden. Bara mina nära och kära. Icke omöjligt att jag blir kvar några veckor här i sommar. Tar med mig katterna och bor i våran lägenhet i Surahammar. Kanske hinner umgås lite med min far också om han är ledig. Sen blir det säkert ner till Karlskrona med honom. Även lillasyster och hennes familj. Måste hälsa på mor och bror min. Samla hela familjen. Det var bra länge sen. En önskan jag och bror har är att fira en sista julafton ute på Tidö Lindö. Innan vi säljer huset. Så det ska vi två organisera. Excellent. Denna sommaren ska jag göra så mycket jag vill och kan. Underbart.
Love the life you live. Live the life you love.

Thoughts

Nu ska vi se om jag lyckas dra in ett relativt vettigt inlägg. Tvivlar på det this moment in time. Händer inte något speciellt. Väntar på att resa till Västerås imorgon. Ska bli skitkul verkligen. Men det blir en förkortad resa. Det är Kristi himmelfärds dag eller vad fan det heter. Varför firar man en sådan helgdag. I really don`t get it. Ta hand om de som lever och hylla dem istället. Att vi firar påsk och julafton okej det kan jag väl godta och tycka är speciellt. Mysigt med julen och familjen. Love denna maten. Mammas julbord ofcourse. Påsken är enbart till för att äta godis. Love det också. Man äter för att överleva. Jag lever för att äta. Ja kom inte och säg något era små hycklare. Många använder andra högtider enbart som anledning att supa skallen av sig. T.ex valborg och midsommar. Vi får icke glömma halloween. Där har vi en dag där vi kan hylla de som lämnat oss. Eller ja, det är väl på alla helgona dagen man tänder ljus och så vidare. Halloween är en helt annan sak. Har jag för mig. Feel free att rätta mig om jag har fel. I mina ögon är halloween en dag då man spökar ut sig och hittar på massa hyss. Rena rama djävulskap med andra ord. Men se det från den ljusa sidan. Skönt för dem som är riktigt fula. De kan gå ut och kan känna sig "normala". Vanliga. Smälta in osv. Få känna att de passar in. Tummen upp när alla andra spökar ut sig. Skämt å sido. Finns inga fula människor. Bara lata. Man kan i stort sett alltid förändra sig. Till det bättre. Själv har jag två kg spackel på mig till och från. Jag blir lite Clown look a like. Hatten av för mig. För att komma till poängen. Alla helgon är en dag då vi som sagt tänder ljus för de döda. Sen har vi massa andra hötider som vi firar. Både det ena och det andra. Men om man i USA kan stämma ett företag på miljoner för att ett rep som ska hålla ett visst antal kilon. Går sönder när man ska ta livet av sig. Då kan väl vi få fira alla hundra dagar som är så kallade högtider. Till och med Emon har en dag. Skärtorsdagen. Nej jag vet. Man ska inte förknippa Emo med att skära sig m.m. Men visst finns det några sådana exemplar också. Yes nu har jag fått skriva av mig lite. Alltid lika trevligt när jag inser att det blev ett helt okej inlägg och även en del att läsa. Mycket viktigt för mig. En sak till måste jag dock tillägga. Min kära bror Patriks visa ord. Love it. Så sant. Ack så tragiskt. Sveriges nya skylt vid riksgränsen:
Välkommen till Sverige. Dårhuset där man tillåter djursex, luciatåg med barn för intagna pedofiler. Anser att mördare inte är psykiskt sjuka. Ökar invandringen trots en ökad arbetslöshet. Men fan ta dig om du laddar ner en film eller kör 3 km/h för fort. Enjoy your stay. Det är ju sjukt.
Gå förfan och göm dig ditt jävla åkerspöke.

The call.

Kan ju börja med att jag blev väckt inatt 03.03 av en okänd människa. Daniel tror jag att han hette. Fattade nada. Han sökte Jocke. En nyfunnen vän till mig. Men hur i helvete fick denna Daniel mitt nummer. Ofta man ringer och väcker någon vid denna tiden. Någon man inte ens känner. wtf?! Jag är en person som i stort sätt aldrig stänger av mobilen. Kan ju hända något och man måste vara kontaktbar. Har visserligen hemtel också och den kanske man bör ha i akuta / krisfall. Mobilen behöver också vila. Right? Nåväl jag önskade honom en fortsatt trevlig natt och däckade igen. Vaknade sen 06.06 vilket jag tyckte var lite ballt eftersom jag vaknade 03.03 först. Hade strulat till mitt dygn totalt. Men nu är det på väg mot "bättre tider" (tolka) igen. Haft lite möten och viktiga saker för mig i veckan. Tror jag gått och blivit shopaholic också. Men jag får vara det. Det är sommar. Då är det tillåtet att införskaffa en ny garderob. Love it. Allt flyter på precis som det ska. Yes jag mår för jävla bra this moment in time. Nu bär det av till Västerås igen. Får bli en snabb trip. Söndag - Fredag. Man kan inte roa sig hela tiden. Första anhalt Hanna the most fabolous ever. Sen Jimmy ofcourse. Dubbla känslor. Sjävklart ska det bli riktigt nice att träffa vännerna. Ska se till att det blir utgång en kväll. Fasen inte varit på krogen sen jag var 19 eller något. Tycker att det sucks ganska rejält. Men man får offra sig. Ska även träffa mitt ex och han ska dumpa av my lovely cats till moi. Har inte träffat honom på snart ett år så det känns riktigt wierd. Får se hur det går men just nu ser jag inte fram emot det. Kan bli jävligt jobbigt. Vilket jag tippar på. Ibland är det bättre att vara iskall. Men det som inte dödar stärker. Meningslösa jävla blogginlägg. Det får duga i brist på annat. Nåja solen skiner. Blir nog en fin dag idag. Härligt värre. Nu är det filmtime med Heath Ledger och Abbie Cornish i Candy. Rekomenderas.
Life is just one damn thing after another.

Deep Dive

Ganska häftigt tycker jag om jag får säga det själv. Jag är inte den som är den egentligen. Självklart kan jag tänka till. Men jag brukar låta sådant passera utan att lämna vidare spår. Folk är inte så djupa längre. Eller snarare, det är inte många som visar det. En del kanske inte alls tycker att det är intressant. Andra kanske inte kan visa det. Vissa kanske är oroliga för att uppfattas som konstiga om man tar upp sådant. Många klarar nog inte av att gå in på djupet och även sedan prata "öppet" om det. Finns så många olika sätt att se på dessa saker. Djupa känslor är inte det första man talar om när man träffar nya människor. Måste lära känna varandra väl innan man börjar gå in på djupet. Det är verkligen som att ge bort en bit av sig själv. Ingen kan skada dig så illa som den som står dig närmast. Det är farligt att ha någon stående nära. Ju närmare du släpper in en person i ditt liv. Desto lättare blir det för denna personen att sedan skada dig. Men om personen är ute efter att skada dig så lär han eller hon inte stå dig såpass nära som du kanske trodde. Men så finns dessa kloka ord som jag älskar.
Motsatsen till kärlek är inte hat. Det är likgiltighet.
Ni som inte förstår det där. Slå upp det eller fråga mig. Det är en riktigt bra line. Nåväl. Sladdade av en slump in på ämnet religiös. Att vara eller inte vara. Det är frågan. Pratade men en väninna häromdagen och vi kom in på livet och döden. Inget djupt prat där, utan snarare lite allmänt skitsnack om livet efter detta och så vidare. Hon tyckte att det var läskigt när jag sa till henne att det finns en anledning till att kyrkogården ligger bredvid kyrkan. De döda vilar brevid de levande. Det finns inget mera levande än kyrkan. Nu tänker många säker "livet händer överallt, inte bara i kyrkan". Självklart är det så. Även döden händer överallt. Men hur skulle det se ut om alla bortgångna lämnades kvar på platserna där det inträffar. Det är bara att inse. Det är suveränt att alla kan samlas bredvid den plats som representerar livet. Ni som är lite mera kyrkligt / troende inställda förstår hur jag menar med alla faser i livet som harsamband med kyrkan. Födelse, dopet. Kärlek, giftemålet osv. När livet sedan tar slut och man blir begravd så är det inte alls konstigt att man placeras där. Håll med om att det är helt klart bättre att få ligga bredvid en kyrka och inte en förlossningsklinik. Ingen ro skulle man få. Jag ska tillägga att jag inte är troende på en s.k "Gud". Men jag tror på livet. Rätt och fel och gott och ont. Jag är min egen "Gud". Det är ingen annan som lever mitt liv. Ingen annan som kan skapa mitt liv. Det kan jag bara göra själv. I slutändan är det mina val som formar mitt liv. Jag tror stenhårt på att man alltid har ett val. Oavsett vilken situation det handlar om. Sen om det är ett sådant val där man måste välja mellan " pest eller kolera" så är det i alla fall ett val. Man kan lägga sig ner och dö. Eller man kan ställa sig upp och slå tillbaka. Kom även att tänka på att i King Arthur så säger han som spelar Arthur. I don`t belive in heaven cause I`ve been living in this hell. Hur kan man inte tro på "himmelen" men tro på "helvetet". Hör inte dessa två ihop. Det ena kan väl inte finnas utan det andra. Jag menar att egentligen utan en motsats så kan väl sådana uttryck inte existera. Om man inte kan jämföra med något. Som det är med allt annat. Vad är bra och vad är dåligt. Vad är mjukt och vad är hårt. Vad är kallt och vad är varmt.
Seeing is believing. Eller snarare. Feeling is believing
Damn I`m deep today

Funderingar

Yes eftersnack på msn. Som jag har väntat på en kväll som denna. En nattlig suck av trötthet. Tjugo minuter tills klockan slår 03.00. Msnar med en mycket nära vän. En av de bästa. God I love this moments. Moments of clarity. Redan där började det visa sig att denna dagen skulle få mig att uppfattas som djup.

Sunshine

Mysväder. Sommaren susar in genom landet. Blåser upp mitt fönster och bjuder upp mina gardiner till dans. Jag känner lukten av våren och något stackars djur som ligger på random grill i närheten indränkt i marinad. Snart är sommaren här på riktigt riktigt och den är otroligt välkommen. Själv ligger jag här på sängen och försöker plocka ihop ett nytt inlägg. Känner mig näst intill beroende av detta. Eller så är det bara så att jag är så fruktansvärt envis och vill få min blogg helt klar. Vilket innebär att jag sitter och kämpar med att få ordning på designen så som jag vill ha den. Jag tackar denna sidan (bloggain) som ändå har gjort detta på enklast möjliga sätt. Mycket uppskattat. Just nu rullar: As I lay me down to sleep - Sophie B. Hawkins i min playlist och jag njuter av att vara levande. Det är sjukt vilken påverkan våren har på en egentligen. Vårkänslor som spritter i hela kroppen. Väldigt tillfredsställande. Det är icke bara vädret som påverkar dessa underbara känslor inom mig. Ett plus i kanten till dig. Jag hoppas på en oförglömlig sommar med mycket mys och bus.
Det är på tiden att ännu en sådan infinner sig.
Seize the day and make the most of it.

Trouble in Paradise

Here we go again. Eller snarare "there I go again" Jag förstår inte hur jag är funtad. Varför ska jag alltid lyckas finna de mest konstiga mansfolk som går att få tag på?! Ena värre än den andra. Ni ser, här börjar klagandet komma. Look at me jag har killproblem. Usch så ovanligt. Nej jag har inga problem. Vill jag komma i kontakt med problem som har med det motsatta könet att göra, då springer jag in på Pebbles blogg (ni hittar denna under min flik Inspiration) gå gärna in där och läs om hennes underbara upplevelse med en flåsande blottare en ljummen majnatt i Västerås. Jag förstår inte hela grejen bara. Jag är lycklig som singel, sen i november förra året. Det är första gången jag är solo sen 2003. Jag bor helt solo. Lever helt solo. Jag älskar läget. Är inte alls ute efter att hitta någon. Letar inte ens. Självklart när man är inställd på det. Ja då dyker alla upp från överallt och ingenstans. Vet inte hur många gånger jag frågat mig detta den senaste månaden men: Varför så många på en gång? Varför just nu? Jag är en obotlig romantiker. Tror på att den där eviga kärleken finns. Något måste man väl tro på.
Nog för att jag tror på mig själv men det blir tråkigt i längden.
Sumering: Sverige sög i hockey. Kanada är sanslösa. Jag ska trassla ut någonting som fastnat i huvudet på mig de senaste två dagarna. Lite mystik, lite spänning och en sjujävla utmaning. Exciting Exciting. Måste bara kasta in också att jag har stora funderingar på att gå och besöka stadens kyrka. Finna lite ro och samla styrka kanske? Ensam är stark men jag är inte ensam. Så jag får leta lite styrka där. I`ll keep you all updated. Hold out for that real love. Den finns därute.
One day. Someday. But not this day.

Brag versus Sympathy.

Slänger upp mitt första blogg-inlägg ever. Min debut började på bloggain.se.
Men ofcourse så slänger jag upp det här också. Så enjoy.

Då var det gjort. Jag har fallit för blogg-evolutionen. Jag hade lovat mig själv att aldrig skaffa en blogg. Jag ansåg att mitt liv är mitt liv. Det behöver ingen annan läsa om. Jag skriver dagbok flitigt. Men det är mina känslor. De är till för mig och ingen annan. Så problemet har inte varit att jag inte tycker om att skriva. Tvärtom. Jag älskar det.
Min inställning till majoriteten av alla bloggare "attention-whores" som gör allt för att få uppmärksamhet. Om det så handlar om det perfeka livet. Eller om alla tragedier runt omkring en. Brag versus Sympathy. Men är det inte det hela livet handlar om egentligen. Att få tala om vad man är duktig på. Hur duktig man är. Visa upp sina bästa sidor för världen. Om man nu inte har några underbara sidor. Om man inte är självgod och älskar sig själv över allt annat. Då måste ändå the next best thing vara att man är ynklig, missuppfattad, oförstådd och totalt jävla ensam och få uppmärksamhet på det sättet. All uppmärksamhet är bra uppmärksamhet?
Säga vad ni säga vill men det är faktiskt så, att det är dessa två saker som man helst läser om. Man vill störa sig på de som tycker att de är så mycket bättre än alla andra. För att inte tala om hur härligt det är att gotta sig i en annans olycka. Det finns en anledning till att skadeglädje är den enda sanna glädjen. Nu går jag inte och är en hater gentemot random människa / bloggare. Nu talar jag om människor som finns i min omgivning. Vänner och fiender. Gott och ont. Så idag har även jag gått och blivit en attention-whore. Det kommer visa sig hur pass bra jag lyckas uppehålla denna blogg. Kanske är jag självgod och bara älskar tanken på att människor läser det jag skriver. Eller är det så att jag precis har upptäckt att nog fan kan jag också beklaga mig och leta sympati här?!