Sjuk?

Time för update. Har varit sjuk i en månad cirkus. Jag är en sådan människa som väntar in i det sista på att gå till läkaren. Kanske för att när jag väl är där så blir det inte riktigt som jag vill. Det slutade med att jag skulle ta en del blodprov. Svårstucken som jag är så bävade jag inför detta. As usual. Med all rätt. För när det väl är dags att sätta igång. Ja då blir jag stucken i båda händerna och i ena armvecket. Men inte en enda droppe blod lyckas de få ur mig. Visserligen så hade jag tidigare lämnat blod via ett stick i fingret. Men det är helt värdelöst när man ska kolla viktigare saker. När vi sedan skulle göra ett sista tappert försök i mitt andra armveck. Så kom de på att jag måste vara fastande. Vad i helvete?! Jag som aldrig äter frukost. Hade SJÄLVFALLET gjort det den morgonen. Dels för att jag var hungrig. Men även för att det blev jag rekommenderad sist jag var där. What to do? Jo jag får ta och åka dit ännu en gång. Nu i veckan. Så med 4 plåster och inte ett dugg friskare lämnade jag hälsocentralen. Värre tilltygad än vad jag var när jag anlände. Jag känner att det är dags att skita i doktorn och ringa en präst istället.

Away

First they put away the dealers, keep our kids safe and off the street.
Then they put away the prostitutes, keep married men cloistered at home.
Then they shooed away the bums, then they beat and bashed the queers,
turned away asylum-seekers, fed us suspicions and fears.

We didn’t raise our voice, we didn’t make a fuss.
It’s funny there was no one left to notice.
When they came for us.

8 år med sorg

Idag är det 8 år sedan du lämnade oss. Tänk att en enda mäniska kan ha en så stor plats i ett litet hjärta. Att en person kan ha en så stor del av ens liv. Att på den korta tiden. De få åren som vi kände varandra. Att du har skapat så många fina minnen inom mig. Det värsta som kunde hända mig just då. Det hände. Förstår fortfarande inte varför det skulle bli just DU. Du som betydde så otroligt mycket. För så många.
Jag kommer aldrig glömma vårat sista samtal. Hur kort det blev och hur jag skulle ringa dig på tisdagen. Men jag gjorde inte det. När jag sen skickade ett sms. Var det försent. Jag fick istället ett santal från din mamma. Jag kände att hela min värld rasande samman. Du skulle ju alltid finnas hos mig. Ja det gör du ju på ett sätt. Och det kommer du alltid att göra. Men på en annan plats. Men från mitt hjärta och mitt minne. Försvinner du aldrig.
Ibland känns det som igår. Ibland känns det som en evighet sedan vi pratade och umgicks med varandra. Jag undrar om det någonsin kommer komma en dag. Då min första tanke är att du inte finns. Eller om det alltid kommer vara så att jag ska ringa dig eller berätta något för dig. Att jag då inser att du inte är här längre. Jag tror inte det. Min första tanke är ju faktiskt inte att du är borta. Det är fortfarande svårt att acceptera. Men jag vet ju att det är så. Jag tror i alla fall att jag vet det. Men inte alltid. Ibland vill jag inte inse det. Men jag har en dröm. En underbara dröm. Som är bara min. Jag kommer alltid att tro stenhårt på att det är via drömmar. De bortgånga kontaktar oss. Då det som sker. Dagen efter spelas upp som en film. Film kanske är fel ord. Men vissa drömmar är ju precis som verklighet. Dessa gånger man vaknar och inte vet om man har drömt eller inte. Nej det var inte en vanlig dröm. Det var ditt sätt att säga hejdå till mig. Att inte vara ledsen. Att allt är okej. Men hur sjutton ska man klara av att inte vara ledsen? Det går inte att komma ifrån. En dag ses vi igen hoppas jag. Det måste vi. Det är en lång väg till dig nu. Men det är det värt. Om jag en dag får träffa dig igen. Det hade varit så mycket lättare om jag aldrig hade träffat dig. Men nej allting ska inte vara lätt. Du gav mig så mycket. Jag lider hellre av att du är borta. Än att aldrig fått lära känna dig. Underbara Marcus Thörnström. One Of a Kind.
Jag kommer alltid älska dig. Jag kommer alltid sakna dig.

I mitt minne du lever. Där finns du förevigt kvar.
I mitt minne jag ser dig. Precis som du var.

*1982-07-15 +2002-10-07

Ingen

För er är de bara katter.
För mig är det små håriga barn som kryper på alla fyra och inte kan tala rent.

You are my everything. Finns inga som ni.

Tiger the one and only. Pappa till de två svarta.
Sumpen och Stewie gör entrè. Har haft dem sedan de föddes. Inte så konstigt att jag älskar dem. Jag önskar att alla kunde ha djur som dessa. De ger mig så mycket. Tror aldrig att jag har skrattat över något så ofta och så mycket som jag har gjort pga dem. Haha vet inte hur många gånger Marcus har legat dubbelvikt på golvet och nästan skrattat ihjäl sig. Varje dag händer något nytt. River halva lägenheten med sina tokspel och djävulskap.
Så nu säger jag godnatt och väntar in övertaget av kuddarna och sängen. Där Tiger inte bara ligger och knuffar ut mig på kanten eller mosar in mig i mitten. Nejdå snarka ikapp med Marcus skall också göras. Ska även slänga upp en bild på Lilla tjejen. Men inte nu.

DC på begäran

Slänger in en bild på begäran. Min rosa DC-hoodie som jag beställde nyligen. Kände att jag var tvungen att ta med skorna också. Dels för att fylla ut bilden. Men mest för att dem matchar tröjan. Köpte dem för ungefär 1 år sedan. Men inte använt dem än. Har för många skor som jag springer runt i. Bland annat 2 par andra DC (Court Graffik). God I love this brand. Enjoy!

Tro

Believe that dreams come true.
Cause they do.
Every day.

If it`s meant to be. It will be.