Vill inte

Nej nu vill jag inte vara med längre. Hela lördagen är förstörd. Tack för det televerket. Okej nu är det ju inte dennes fel alls. Men kör på det uttrycket. Love it. Vilken tur att det är så otroligt roligt att vänta. På allting och ingenting. Icke. Nä fyfan.
Mycket moget och värt inlägg eller hur? Fittjävel.

Okej

Du har etsat dig fast. I mina ögon. I mitt hjärta. Där kommer du föralltid att finnas.
Det som en gång har setts. Kan inte bli osett. Det som en gång har känts. Kan inte bli okänt. Känslan finns kvar. Men förnuftet har gått in och räddat mig från den där hopplösheten och den där oändliga längtan. Jag saknar.
Men jag längtar inte på samma sätt. Jag sörjer. Men jag gråter inte. Jag älskar. Men klarar av avståndet. Jag tror att om man någonsin ska kunna bli riktigt lycklig. Få uppleva alla lyckliga ögonblick. Så måste vi vara beredda på att även förlora. Sörja. Sakna. Längta. Men i allt detta. Så finns chansen till att återigen kunna glädjas. Kunna längta och se fram emot den dagen som vi kan sluta längta. Efter detta / denne. Den dagen som kommer då vi äntligen når fram. Ibland vill man för mycket. Men återigen stiger förnuftet in och säger: Stopp. Stanna. Inte nu. Det är inte rätt tid. Längtan och saknaden kommer finnas kvar. Kanske växa sig starkare. Men du måste stå emot. I alla fall denna gången. Annars finns risken att du förstör allt. Allt det nya du försöker bygga upp. Kan rasa samman. Det kanske inte är värt det. Man får vara osäker. Det är okej. En dag kan du göra ett val. Men det behöver inte alltid bli rätt. Allt kan bli fel. Så fel. Men även det. Är okej.

Nya tag

Jag ska införa en städa och betala räkningar dag. Kanske finns ni som redan har kommit på denna sköna. Dags att ta nya tag dag. Ja såklart att alla har en dag där ni betalar räkningar. Men jag ska ha en städdag som infaller samtidigt. Idag har jag en sådan dag. Räkningarna ska betalas och jag ska storstäda. Då det är kaos och ser ut som skit här hemma. Jag skyller på M. För att jag kan. För att jag vill. Varför är det bara vid nyår. Man lovar sig själv olika inbillade försök till att sluta med någoting. Eller börja med annat. Sluta röka. Börja banta. Det är nog tammefan dessa två löften som aldrig går ur tiden. Som alltid står högst upp på listan över önskningar världen runt. Eller varför inte vårstädning. Höststädning. Julstädning och så vidare. Nej tack säger jag. Icke. Nu ska jag ha en ny start. Vid varje månadsskifte. Jag har alltid varit duktig på att skjuta upp saker. Tänka "jag gör det senare". Jag menar. Så länge det finns dagar kvar så kan man väl skjuta på saker och ting. Eller? Ja okej. Inte om man vill hamna hos kronofogden. Då kanske det inte är så smart. Men allmänt. Vardagliga bravader. Nix. Nope. Nej. Nu ska jag ta tag i detta. Så att det verkligen blir gjort.
Från tanke till skapande. Over and out.

Not yet

Det växer tistlar runt mitt hus. Jag låter dem växa. Något skydd måste jag ha runt mig och min boning. Jag kan inte släppa in alla som passerar. Dem som känner mig vet. Att det finns en hemlig gång på baksidan. Dem som inte vågar gå igenom tistlar. Kommer inte in.
En gång i tiden kände vi varandra. Jag tror att du har glömt vägen till mig.
Borde jag ha talat om den. Berättat vart den finns. Låtit dig komma? Inte riktigt ännu.

Idag

Saknaden av det som betyder. Är en evig förbannad lögn.
När man inte orkar vara. När man gråter sig till sömns.
Vad är lycka som har varit. När man grubblar på det som är fel.
Hur kan allt bara försvinna. Falla sönder del för del.

Jag är..

lycklig envis varmhjärtad perfektionist galen lat ärlig underbar mjuk moster elak barnslig snäll omtänksam hatisk vänlig enkel vacker duktig sårbar flickvän konstig älskad begåvad mogen crazy härlig speciell hatad awesome godhjärtad syster tråkig bäst pålitlig otålig sprallig EGO komplicerad iskall trasig öppen modig mysig stark snygg piercad godisberoende tramsig dotter intelligent envis

allting och ingenting
jag är unik
exakt som du

Tankestund

Där lyckan tar slut. Tar sorgen vid. Man kan inte gå igenom ett helt liv. Utan att sörja någonting. Eller någon. Är det fel att vilja vara trygg. Även om tryggheten sitter hos den andra människan. När vet man att man är totalt oberoende och självständig. Är det när man har slutat sakna? Ju mer du älskar. Desto mera sårbar blir du. Är det då bättre att leva själv. Att inte involvera sig med andra. Umgås utan att tillåta sig att blanda in känslor. Att inte känna. Ibland önskar jag att jag kunde få vara känslokall. Alltför många minnen som gör ont. Men med endast ett fåtal minnen. Tyder på att livet varit tomt. Så vad är då bäst. Att leva i nuet. Att älska så mycket som möjligt.
Att må bra för stunden. För att nästa dag inse att man förlorat det tillfället. Eller mist personen. Är det värt det. I vissa fall tycker jag nog det. Men ändå känner jag att det finns på tok för många stunder. Som jag nog hellre hade levt utan. Fast det kändes så bra. Just då. Det är bara att inse. Jag kommer aldrig vara oberoende och självständig till 100%. Jag kommer alltid känna. Alltid sakna. Mer eller mindre.

Borde jag?

Uppdatera? Är det viktigt? OK då kör vi en snabbis. Kan börja med att jag har varit tvärsjuk i en vecka. Inte nog med det. Min mobil tvärdog samma vecka. Life is hard. Nu är jag relativt frisk. ( Kroppsligt om inte annat ) Huvudet blir aldrig som det ska. Right? Den helgen då jag var sjuk och inte kunde jobba. Var inte uppskattad. Vet icke om jag får jobba kvar längre. Lite tråkigt men vi får se vad som sker. Så farligt kan det väl ändå inte vara. Fick känslan av att de inte trodde mig. Men det är deras förlust. Jag lider icke av det. Inte i nuläget i alla fall. Har massa annat som måste göras ändå. Så vi kan låtsas att jag inte har tid att jobba nu. Eller något åt det hållet. Hur som haver så har vintern börjat intaga landet. Förstår mig verkligen inte på detta väder. Minusgrader redan. Frågetecken. Frost ute. Blixthalka. I mitten av oktober?. Nej det känns inte riktigt rätt. Det går finfint med M. Han är en underbar människa. Jag tar varje dag som den kommer. Gör det bästa av den. Ungefär. Utom de dåliga dagarna. Då jag inte orkar eller har lust till att anstränga mig. Ny mobil har jag införskaffat. Lycka. Den är suverän. Men jag är fruktansvärt missnöjd med kameran. Men hey. Vad förväntade jag mig. Det är en Walkman och inte en Cybershot. Blir en digitalkamera i stället. En rosa hade jag tänkt mig. Sen har jag lite sorg efter Tommy ännu. Men det är smällar man får ta. Det är som det är.
Jag trivs med mitt liv. Jag är lycklig. Life is good. At least for today.

7 år

7 år av sorg och saknad. Det är sjukt vad tiden passerar. Det känns som en evighet sedan. Samtidigt som det smärtar lika mycket. Som den dagen det skedde. Som om det vore igår. Ännu är det två ord som ekar i mitt huvud. Varför och Orättvist. Tack för den tiden jag fick med dig. Alla minnen bär jag med mig. Jag fastnade för dig från första stunden jag träffade dig. Jag har alltid och kommer föralltid att älska dig. Underbara människa. This was not supposed to happen. En dag ses vi igen.
Rest In Peace min älskade vän. Marcus Thörnström.