Idag är det 8 år sedan du lämnade oss. Tänk att en enda mäniska kan ha en så stor plats i ett litet hjärta. Att en person kan ha en så stor del av ens liv. Att på den korta tiden. De få åren som vi kände varandra. Att du har skapat så många fina minnen inom mig. Det värsta som kunde hända mig just då. Det hände. Förstår fortfarande inte varför det skulle bli just DU. Du som betydde så otroligt mycket. För så många.
Jag kommer aldrig glömma vårat sista samtal. Hur kort det blev och hur jag skulle ringa dig på tisdagen. Men jag gjorde inte det. När jag sen skickade ett sms. Var det försent. Jag fick istället ett santal från din mamma. Jag kände att hela min värld rasande samman. Du skulle ju alltid finnas hos mig. Ja det gör du ju på ett sätt. Och det kommer du alltid att göra. Men på en annan plats. Men från mitt hjärta och mitt minne. Försvinner du aldrig.
Ibland känns det som igår. Ibland känns det som en evighet sedan vi pratade och umgicks med varandra. Jag undrar om det någonsin kommer komma en dag. Då min första tanke är att du inte finns. Eller om det alltid kommer vara så att jag ska ringa dig eller berätta något för dig. Att jag då inser att du inte är här längre. Jag tror inte det. Min första tanke är ju faktiskt inte att du är borta. Det är fortfarande svårt att acceptera. Men jag vet ju att det är så. Jag tror i alla fall att jag vet det. Men inte alltid. Ibland vill jag inte inse det. Men jag har en dröm. En underbara dröm. Som är bara min. Jag kommer alltid att tro stenhårt på att det är via drömmar. De bortgånga kontaktar oss. Då det som sker. Dagen efter spelas upp som en film. Film kanske är fel ord. Men vissa drömmar är ju precis som verklighet. Dessa gånger man vaknar och inte vet om man har drömt eller inte. Nej det var inte en vanlig dröm. Det var ditt sätt att säga hejdå till mig. Att inte vara ledsen. Att allt är okej. Men hur sjutton ska man klara av att inte vara ledsen? Det går inte att komma ifrån. En dag ses vi igen hoppas jag. Det måste vi. Det är en lång väg till dig nu. Men det är det värt. Om jag en dag får träffa dig igen. Det hade varit så mycket lättare om jag aldrig hade träffat dig. Men nej allting ska inte vara lätt. Du gav mig så mycket. Jag lider hellre av att du är borta. Än att aldrig fått lära känna dig. Underbara Marcus Thörnström. One Of a Kind.
Jag kommer alltid älska dig. Jag kommer alltid sakna dig.
Jag kommer aldrig glömma vårat sista samtal. Hur kort det blev och hur jag skulle ringa dig på tisdagen. Men jag gjorde inte det. När jag sen skickade ett sms. Var det försent. Jag fick istället ett santal från din mamma. Jag kände att hela min värld rasande samman. Du skulle ju alltid finnas hos mig. Ja det gör du ju på ett sätt. Och det kommer du alltid att göra. Men på en annan plats. Men från mitt hjärta och mitt minne. Försvinner du aldrig.
Ibland känns det som igår. Ibland känns det som en evighet sedan vi pratade och umgicks med varandra. Jag undrar om det någonsin kommer komma en dag. Då min första tanke är att du inte finns. Eller om det alltid kommer vara så att jag ska ringa dig eller berätta något för dig. Att jag då inser att du inte är här längre. Jag tror inte det. Min första tanke är ju faktiskt inte att du är borta. Det är fortfarande svårt att acceptera. Men jag vet ju att det är så. Jag tror i alla fall att jag vet det. Men inte alltid. Ibland vill jag inte inse det. Men jag har en dröm. En underbara dröm. Som är bara min. Jag kommer alltid att tro stenhårt på att det är via drömmar. De bortgånga kontaktar oss. Då det som sker. Dagen efter spelas upp som en film. Film kanske är fel ord. Men vissa drömmar är ju precis som verklighet. Dessa gånger man vaknar och inte vet om man har drömt eller inte. Nej det var inte en vanlig dröm. Det var ditt sätt att säga hejdå till mig. Att inte vara ledsen. Att allt är okej. Men hur sjutton ska man klara av att inte vara ledsen? Det går inte att komma ifrån. En dag ses vi igen hoppas jag. Det måste vi. Det är en lång väg till dig nu. Men det är det värt. Om jag en dag får träffa dig igen. Det hade varit så mycket lättare om jag aldrig hade träffat dig. Men nej allting ska inte vara lätt. Du gav mig så mycket. Jag lider hellre av att du är borta. Än att aldrig fått lära känna dig. Underbara Marcus Thörnström. One Of a Kind.
Jag kommer alltid älska dig. Jag kommer alltid sakna dig.
I mitt minne du lever. Där finns du förevigt kvar.
I mitt minne jag ser dig. Precis som du var.
I mitt minne jag ser dig. Precis som du var.
*1982-07-15 +2002-10-07
Älskade kära Maria. Satt och googlade på Marcus Thörnström och kom in på denna sidan och fick läsa allt det vackra som du skrivit om min son. Jag blir helt rörd och tårarna rinner. Du är en underbar tjej som jag tycker så mycket om , och jag är glad att Marcus hade en vän som du. TACK för att jag hittade dina fina ord till min son. varm kram från Marie-anne mamma till Marcus 82--02 alltid älskad alltid saknad
SvaraRadera