Tvångstanke. Måste uppdatera. Hur som helst så har lyckan ännu en gång infunnit sig i hjärtat mitt. Ibland undrar jag om det är okej att vara lycklig. Är det rättvist? Jag känner ibland att jag lider fruktansvärt med dem som inte är det. Men alla skapat sin egen lycka mer eller mindre. Right? Olyckan är däremot framme utan att man kan styra över det / den. Inatt sov M hos mig efter att han hade missat bussen. Det var nice. Men herregud så fjantig man har blivit. Nu är det nästintill jobbigt att ha någon campande hos sig. Jag har vant mig att leva själv. Det är en befrielse. Fruktansvärt skönt. Det som inte tar död på dig. Makes you stronger.
Så det är bara att gilla läget och ta sig i kragen.
För jag har en känsla av att detta inte var en. One time only. Love it.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar