Så går man in i kapitel 24 i livet. Grattis till moi. Även grattis till min älskade Tommy. Som har entered kapitel 25 nu. Minns första gången vi träffades. Kalle på Spången. 18 juni 2003. Du drack alltid kaffe lattè. Jag frågade när du fyllde år och jag trodde du skämtade. Att du drev med mig när du sa 26:e maj. Du var tvungen att ta upp ditt leg för att bevisa det. Det är ett av de lustigaste ögonblicken i mitt liv. Några månader senare fick du ditt körkort och var så stolt. Du skulle använda det som legitimation hädan efter. Namnteckningen som inte ens är din egen. Den skulle vara snygg och prydlig. Galning. Det var väldigt mysigt den dagen. En av de bästa. Vi gick till Vasaparken. Åsa var också med till och från. Du satt på din skateboard. Inte under trädet. För tänk om någon fågeljävel skulle skita på dina dreads. Hemska tanke. Vi byggde små gräshögar som vi eldade på. Jag började frysa. Hade ingen tjocktröja med mig. Så vi gick och köpte en. En som du valde ut. Assnygg. Sen vandrade vi tillbaka och satt där ett tag till. När regnet kom började vi röra oss hemåt .Jag skulle sova hos Åsa. Du bodde på Pettersberg. Du höll mig i handen hela vägen. Den dagen glömmer jag aldrig. Det var underbart att få träffa dig nu igen. Jag tror på oss innerst inne. Jag saknar dig. Känns sjukt konstigt. Första födelsedagen som vi firar separat sedan 2004. Eller ja DIN födelsedag. Mycket viktigt right? Men det finns en mening med allting och jag tror att vi löser detta. En dag. Läk du dina sår. Så finns jag här sen. Vad är oddsen egentligen att man fyller år på samma dag? Det händer nog inte alltför ofta. Vi har tagit oss igenom värre saker än detta. Som sagt. En dag. Men denna gången blir det rätt. Enkelt. Med facit i hand.
Buildings burn. People die. But true love lasts forever. You`ll see.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar